Nåt jag skrev på läktaren, socialdemokraternas tillväxtkongress i mars 2004

Kongress utan Anna

Anna ler mot oss
från talarstolen
huvudet lyftat i stolthet
leendet stort och engagerat
Men hennes röst
Smarta och varma politiska analys
får vi inte längre höra
Nu sitter hon istället
på talarnas kavajslag
Nära hjärtat på Jens Stoltenberg

Jag tyckte en gång
jag såg Anna
men det var bara min egen skugga
som råkade likna hennes
Hår i samma längd
väskan slängd över axeln
Så har hon, brett leende,
etsat sig fast i våra minnen

I en monter i Folkets Hus
säljer minnesfonden boken Till Anna
Där skriver Elin:
"hej anna, det är elin här. det var hemskt
att du dog, verkligen. hoppas du mår bra."

Vi har tragglat oss igenom tillväxtprogrammet nu
förlorat oss i stora frågor
och i små formuleringar
En del yrkanden har varit rent
vansinniga,
du vet hur det är
Har du hört oss?
Kan du se oss ifrån himlen?

När kongressen avslutas
sjunger Wanja Lundby-Wedin och Ingela Thalén
Sång till friheten
"Sjung med den röst du har,
inte med den röst du önskar att du hade",
säger en klok man jag känner

Anna, du vågade göra det
och din röst bar ut över världen
Vi är många som önskar
att vi kunde sjunga som du
Att du fortfarande sjöng

Du saknas oss


(Tack
Eric för att du letade fram texten ur AiP:s arkiv)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback