Min starka farmor

Min farmor tog sina fem barn från Riis på Jylland till Anderslöv i Skåne för 53 år sedan. Då var pappa sex år. De åkte tåg.

Farfar hade cyklat i förväg för att skaffa jobb och inackordering. Han var lantarbetare och stod i betorna. I Danmark var det fattigt och hungrigt och kallt. Stampade jordgolv i avdelade stall blev till hem. Barnen fick sova i samma säng som farmor för att hålla värmen.

Egentligen skulle familjen emigrera till Kanada, men farfar fick inget inresevisum. Han hade tvångsarbetat i Tyskland under andra världskriget, försökt rymma men inte lyckats. Så det blev Sverige istället. Farmors och barnens enda packning var kläderna de hade på kroppen och en uppsättning rena sängkläder.

I Sverige fanns den nyvunna välfärden. Tore Bengtsson på Lilla Markiegård i Anderslöv, där farfar fått lantarbete, hälsade farmor välkommen med en hink ägg och en bit fläsk. En socialtjänsteman knackade på dörren med det första barnbidraget.

Ett lättare liv hade börjat.

Min
pappa har gjort den längsta klassresa jag känner. Jag skulle inte varit här i dag om inte farmor hade varit så stark.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback