Pappa


Jag gillar den här bilden på min pappa. Han ser på nåt sätt yngst ut av alla.
(Stulen från Facebook)

Dagen efter alla hjärtans dag

Åsa till Magnus i telefon: Nu tycker nog Hampus att jag är lite asocial.
Hampus till Åsa: Du är inte asocial med Elmo i alla fall.

Fel på hjärnan

Jag pratar med Magnus i telefon.
Han är min musikaliska vägvisare och riddare (detta dikterar Magnus).
En gång i tiden spelade han Radio Nowhere för mig. Det förändrade mitt liv.
Nu sjunger han "Gimme gimme gimme blabla forever". Lili och Susie har inte en chans mot hans version.
Sen visar han mig en ny Krunegård:



Gud välsigna Magnus.

Schlager

Kakorna gick inte vidare. Skulle alltså Lili & Susie eller Amy Diamond varit bättre? Min kille är väldigt förtjust i pudelrockarna så okej, jag hoppar över att dissa dem här. Petra är rolig. Fast vad är det med alla bögskämten? Måns är proffsig, han dansar snyggt. Och jag har ätit så många kakor ikväll, så många kakor.

Apropå alla hjärtans dag

Jag måste få citera en läsarkommentar. Johan skriver:

"En dag kanske det slår för någon, hjärtat, men någon kalender lär aldrig få det att slå dubbelt."

Fint.

Kakor och bönor



OKEJ, DÅ TAR VI ALLA OCH RÖSTAR PÅ COOKIES AND BEANS IKVÄLL! Uppfattat?

Hej hjärtat!

Är det bara jag som generas av alla hjärtans dag?
Jag har skickat massa hjärtan på Facebook, åt såna jag gillar.
Men med min kille, jag vet inte...
Vi har våra årsdagar och födelsedagar, och de där särskilt förälskade dagarna ibland.
Ska vi behöva en dag med gelehjärtan och ballonger också?
Det känns så... artificiellt. Som vaniljglass med bara plast i.

Senaste nytt om koalan

Sam, som hon heter, har det bra. Hon bor hos viltvårdare, får hjälp med sina brännskadade tassar och har mött kärleken.

Koalan i mitt hjärta

Jag hade en underbar morgon, tack vare koalan och brandmannen på DN:s förstasida. Såg ni? Hjärteknip! Koalan, drabbad av hettan efter bränderna i Australien, är törstig och får hjälp av brandmannen. De håller handen. Det är utan tvekan årets bild, i en beskuren och mindre version här. Nu finns mötet även på You Tube:



[UPPDATERING] Jag är orolig. Vad ska koalan äta nu, när löven på träden är borta? Var ska den bo, om inte i sitt träd? Det är en unge. Var har mamma tagit vägen? Vad hände när kameran slocknat? Hjälpte någon den lilla koalan?

Tisdag

Mycket ska man göra innan händerna trillar av.

Freddie Wadling vann melodifestivalen


Alla har glömt.

Hemma sjuk...

...och hinner känna efter.

Just nu känner jag

Att jag är flygrädd
men räddare för kärnkraft.


Jan Björklund

De kärnkraftverk han i dag är så glad över att få bygga, kan innebära livsfara för mina barns barnbarn.

helt perfekt

14 unika besökare om dagen. Precis vad jag pallar. Välkommen tillbaka imorrn, ni som vill vara med när den här bloggen blir riktigt smal och liten.

Sång till Hampus


Frossa

Febern smärtar lederna, ömmar huden, stelnar tankarna.
Äntligen. Man kan inte göra annat
än att ge upp.

Mammut

Se den. Ett perfekt porträtt av hur världen slits sönder. Mammorna har ont och barnen har ont och papporna... är någon annanstans.

Kraften i mig går åt till de inre konflikterna. Det blir inget över till livet.


Marianne Höök.

Jag missade förra årets bästa bok. Jag har läst den först nu.

Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet -
Annette Kullenbergs strålande biografi över journalisten, stilisten och modeikonen Marianne Höök. Som levde hela livet i den förlamande skuggan av sin ensamma, onämnbara barndom. Som tog sitt liv 1970, 51 år gammal. Hon klädde sig för att räknas, älskade för att glömma och skrev för att överleva. Korta, vackra, radikala saker som bränner till ännu 2009. Marianne Höök sätter ord på det allra svåraste:

"Det är övergångarna som är så svåra i livet. När jag blev fri från Håkan trodde jag att jag skulle bli fri från det gamla, bundna och bli en riktig människa, men innerst inne litade jag inte på att jag kunde klara mig själv och så hamnade jag i en halvdan situation. Jag kan fortfarande inte gå, jag bärs. Kraften i mig går åt till de inre konflikterna. Det blir inget över till livet."

Nu måste jag läsa Får man vara lite tilltalande i det här samhället? - antologin med Marianne Hööks texter, även den sammanställd av Annette Kullenberg.

Mycket vill ha mer

Sedan i fredags har jag brunt hår (för första gången i mitt liv). Nu vill jag ha det ännu mörkare. Snart är jag panda.

Strange encounter

Det som stör mig med det här inlägget är att det inte framgår hur cool jag är.

Tidigare inlägg Nyare inlägg