Åsa Petersen 2.0

Jag ska tala om en sak. Fina Kim har börjat blogga.

Okej, vilken ska man se?

Två dagar i Paris
En ung Jane Austen
Ett öga rött
Underbar och älskad av alla

(This is England får vänta till jag orkar)

Jag tänker att jag skulle vilja heta Karin. Så att folk kunde kalla mig Kakan. Det är det coolaste smeknamnet jag vet.

Jag tänker att Hit Me! med The Sounds är en sjukt bra låt. Ibland behöver man verkligen bli träffad. Inte för att livet är så jävla händelselöst. Mer för att livet är så jäkla stökigt att man behöver en smäll som skakar allt på plats igen.

Jag längtar efter helgen. Jag ska läsa böcker. Otrogen på öppen gata av Belinda Olsson och I närheten av solen av Hanna Wallsten. Kan de konkurrera med Alexandra Pascalidous Taxi och Mara Lees Ladies som redan tagit mig med höststorm?

Jag tänker på borgarbudgeten. Den är PROVOCERANDE orättvis. Mer om det inom en snar framtid på en ledarsida nära dig.

Aftonbladet i dag.

Kärlek!

med Ewa Björling.

...recenserar Bortom normen 2.0.

Minns ni min Friskt bråkat, hälften vunnet-krönika?

I dag fick jag ett brev från en läsare:

Det förvånar mig väldeliga att man skulle komma att tänka på "framstjärt" när man ser och hör ordet "framkant", åtminstone i detta sammanhang. Gör man det, då är man nog inte riktigt frisk. Då är man nog väldigt fixerad vid det här. Man får nog vara genusforskare för det. Jag ser det som en sjuklig översexualisering.

Pajala Truck Co. Paloma i mitten.

Paloma har börjat blogga.
En gång skrev jag i Aftonbladet att jag skulle kunna svälja henne hel.

Läs min rapport från folkpartiets landsmöte.

Klicka på Petra, Aron, Peter och Per-Erik.

Petra och Aron kom till Stockholm i går. De drog med mig ut på storstan. Vi åt middag på Riche med Per-Erik, jag tog typ allt på menyn med halloumi i. Det blev varmt runt själen. Mascaran rann bort till skämt som:

Vad heter ananas på engelska?
Äänäänääs eller ännännäss?
(rätt svar pineapple)

Flyg inte hem till Luleå igen, snälla.

I dag genomför jag en s k ockupation av ledarsidan.

Ledare: Tillbaka till spisen (usch för vårdnadsbidrag)

Krönika: Friskt bråkat, hälften vunnet (hurra för nya vänstern)

"Zlatan och jag träffades första gången i Luleå, 1995, dit vi flyttade båda två för att spela basket i gymnasiet. En finne och en bosnier, i ny stad, från olika världar men med samma människosyn. Zlatan och jag hängde ihop då vi kunde. Det jag lärde mig om Zlatan var att han gjorde som han själv ville, på sitt sätt, utan rädsla. Och ofta lyckades det väldigt bra. Även i en liten jante-stad som Luleå."

Läs Mackan. En underbar bloggpost.

Eric i mitten. Cecilia längst till höger.

Torbjörn och jag hade kräftskiva i går. Han hade kokat kräftorna själv, de var delikata. Det var länge sen vi sågs. Vi bara yada yada yada om allt möjligt.

Sen drog vi till Landet vid Telefonplan, jag har aldrig varit där förut. Där var folk från Luleå. Såna från Luleå som var coola och snygga, alltså spelade covers som Jump i rockband på fritidsgården, när jag var fjorton. De är fortfarande snygga och coola, fast i dag på andra sätt.

Eric Malmberg hade släppfest för sin skiva Verklighet & Beat. Han gick verkligen loss på hammondorgeln. En låt hette "Min kompis Anton". Eric sa: Ja, inte för att vi är kompisar längre. Det var länge sen jag såg han. Min kompis Cecilia spelade nyckelharpa med Eric. Det var roligt att se henne.

Jag luktade kräftor hela tiden. Till och med mitt hår luktade. Förlåt.

Hör upp alla Lulebor. I dansbandskretsar kallas Cleo...

Veneriska Trädgården.

Där fick vi så vi teg, vi som trodde vi var nog självironiska med Klamydiagrottan och Gonorrégrottan.

Senaste numret av Aktuellt i Politiken. Försök hitta en pressbild på mig utan vind i håret. Det går inte. Inte sedan boken släpptes.

Alla som har varit på en konsert med JP Nyströms vet vad som kommer på slutet. Svante Lindqvist, sångaren, läxar upp publiken. "Ni sitter där ute. Ni har ett helvete. Det är ångest och mörkt. Sjukdomar och skilsmässor och skit. Ni har inte mött någon att älska eller så har ni mött någon ni inte älskar. Har ni inte haft ett helvete än, kommer ni att få det. Var så säkra. Men glöm inte. Det vänder, det ljusnar, det blir bättre." Sen sjunger han Lyckomarschen.

Här kommer texten, för första gången på internet:

Lyckomarschen

När allting har vänt och när molnen börjar skingras
och fåglarna sjunger i skyn
Missmodet flyr som daggen när det dagas
Och tankarna lyfter i från dyn

Gryningen kommer och ljuset börjar skönjas
Man orkar att tro på en vår
Kanske har sorgen ändå haft en mening
Och ett ärr är bättre än ett sår

Man orkar åter vandra fram och man nynnar en lyckosång
Och man struntar i att vägen varit lång och allt som plågat en, en gång
Ja, man orkar åter vandra fram och man sjunger en lyckosång
Och man struntar i att vägen varit lång och allt som plågat en, en gång.

Musik: Th. Härdelin dy. Text: Svante Lindqvist

"Hur fan har du fått det att stå så här bra?"

Park Hotell live på Lulekalaset. De har själva lagt ut videon.

Äldreomsorgen oroar, skriver jag i dag.