Låt stå





Jag besökte BD Pop i går. På deras whiteboard finns receptet för en bra låt, signerat Magnus Ekelund.

Vilka kloka pojkar jag känner

Åsa: Jag blir så patetisk när jag är olycklig.
Mikael: Det ska man vara. Det är när man kan hantera sin olycka bra som man ska börja oroa sig.

Minne från idag

Vi går förbi affären med bröllopsklänningar på slutet av Storgatan.

Åsa: Hur fan överlever dom?
Magnus: Det finns så mycket lycka som inte vi vet något om.


Magnus


Foto: Mikael Yvesand

Jag gillar Magnus. Nyss hände detta:

Åsa: Ska jag komma till studion?
Magnus: Joj för fan. Om jag gör så här, att jag duschar och groomar mig...
Åsa: Hahahah
Magnus: Va!?
Åsa: Du är ingen som groomar dig!
Magnus: Nähä. Men jag ringer sen.

Efterlysning

Såg ni Rapport i tisdags? Skönast i hela bröllopsyran vad det socialdemokratiska kommunalrådet i Ockelbo, som hade en mössa med en röd skoter broderad på. Han stod och trampade i snömörkret i sin skotermössa, lugn som en filbunke. Såg ni det? Om jag ändå hade en bild jag kunde visa.

Pustar ut i Luleå

Vi störtade inte. Jag lever fortfarande. Maken till lugn flygning får man leta efter. Nu är jag hemma hos mamma och pappa med det sedvanliga krypet i kroppen: En hel härlig helg i Luleå. Vad ska jag göra? Hinner jag träffa alla? Det kan nog kallas vardagslyx.

För övrigt är Lulegaten på Arlanda en speciell upplevelse. Alltid minst två personer som jag känner igen. Ofta har vi gått i samma skola, ofta är det nån cool hockey- eller fotbollskille. Vi noterar varandra, men vi hälsar inte. Det har vi ju aldrig gjort.

Småstadsdilemma.

We got to have equal rights for everyone!


Sean Penn tar emot sin Oscar för rollen som Harvey Milk. Och läxar upp dem som röstat för att förbjuda gaymarriage: Era barnbarn kommer att skämmas.

Usch

Jag drömmer återkommande att jag sitter i flygplan som störtar. Det är samma sak varje gång. Precis när vi ska landa händer det något, planet tvingas gå brant uppåt, sedan voltar vi och störtar rakt ner.

Det är creepy.

Jag vaknar till nyheten att ett plan störtat vid Schiphol. Och imorrn ska jag flyga till Luleå.

Gomorron

Shit, jag är förlovningsbakis.
Det var kvällstidningsadrenalinet som satte in.

Vid sjutiden på kvällen var jag matt och yr som i feber.
Med en fråga i huvudet:
Kunde de inte ha pussats på presskonferensen?
Det hade blivit bra bilder, det.

Bultande hjärtan



Ok. Jag kan inte bestämma mig.

Å ena sidan mitt bankande republikanska hjärta.
Å andra sidan Victoria. Hur lycklig kan en människa se ut? Jag får gåshud.

Jag får säga som Anette Kullenberg till TT:
”Jag vill önska det blivande fästfolket lycka till. Men samtidigt kan jag säga att det är en sorgens dag för oss republikaner. Det innebär att ett demokratiskt statsskick inte kommer att kunna genomföras under vare sig min eller din livstid.”

Renen i skidbacken


"Åh dra ända inåt!"

Måndagsnöje

Det blir fest på Facebook om man lyder uppmaningen:

Googla ditt namn inom citationstecken, ex. "Peter är". Kopiera in de fem första träffarna i din status.

Mitt resultat:

Åsa Petersen är ledarskribent på Aftonbladet.
Åsa Petersen är ledarsidornas Ernst Kirchsteiger
Åsa Petersen är som sanningsministeriet i 1984 i sin totalt omvända betydelse av orden
Åsa Petersen är påhejad av Helle Klein
Åsa Petersen är så jätte duktig i sitt patetiska skrivande

Livsglädje på måndagskvällen

Sundsvall (TT)

Skidintresserad ren i Sundsvall

På Södra berget i Sundsvall finns en skidintresserad ren.
I full fart jagade den enligt lokala medier på måndagen en skidåkare nerför hela slalombacken.
– Han är inte arg utan bara springer efter, säger Daniel Urander, som arbetar i backen.
Renen har den senaste veckan hållit till högre upp på berget. Även där verkar skidor ha varit huvudintresset.
– Jag har hört av många som åker längdskidor uppe på berget att han har följt efter dem i flera kilometer, säger Urander till TT.

Rickfors! (Schlagerblogg)

Du vinner över mig! är en mix av:

Born to be wild - Steppenwolf
Är du redo - Orup
Jag klär av mig naken - Eva Dahlgren

Till ett grundbeat av My Sherona.

Diverse Nordmanlåtar kryddar.

Väl underrättade källor talar även om en slående likhet med Kisslåten On the 8th day God created rock n' roll.

Bra jobbat, Thomas G:son!

You have got to give them hope



MILK. Politik på liv och död. Det finns inget viktigare. This is our lifes we are fighting for!

Pappa


Jag gillar den här bilden på min pappa. Han ser på nåt sätt yngst ut av alla.
(Stulen från Facebook)

Dagen efter alla hjärtans dag

Åsa till Magnus i telefon: Nu tycker nog Hampus att jag är lite asocial.
Hampus till Åsa: Du är inte asocial med Elmo i alla fall.

Fel på hjärnan

Jag pratar med Magnus i telefon.
Han är min musikaliska vägvisare och riddare (detta dikterar Magnus).
En gång i tiden spelade han Radio Nowhere för mig. Det förändrade mitt liv.
Nu sjunger han "Gimme gimme gimme blabla forever". Lili och Susie har inte en chans mot hans version.
Sen visar han mig en ny Krunegård:



Gud välsigna Magnus.

Schlager

Kakorna gick inte vidare. Skulle alltså Lili & Susie eller Amy Diamond varit bättre? Min kille är väldigt förtjust i pudelrockarna så okej, jag hoppar över att dissa dem här. Petra är rolig. Fast vad är det med alla bögskämten? Måns är proffsig, han dansar snyggt. Och jag har ätit så många kakor ikväll, så många kakor.

Apropå alla hjärtans dag

Jag måste få citera en läsarkommentar. Johan skriver:

"En dag kanske det slår för någon, hjärtat, men någon kalender lär aldrig få det att slå dubbelt."

Fint.

Kakor och bönor



OKEJ, DÅ TAR VI ALLA OCH RÖSTAR PÅ COOKIES AND BEANS IKVÄLL! Uppfattat?

Hej hjärtat!

Är det bara jag som generas av alla hjärtans dag?
Jag har skickat massa hjärtan på Facebook, åt såna jag gillar.
Men med min kille, jag vet inte...
Vi har våra årsdagar och födelsedagar, och de där särskilt förälskade dagarna ibland.
Ska vi behöva en dag med gelehjärtan och ballonger också?
Det känns så... artificiellt. Som vaniljglass med bara plast i.

Senaste nytt om koalan

Sam, som hon heter, har det bra. Hon bor hos viltvårdare, får hjälp med sina brännskadade tassar och har mött kärleken.

Koalan i mitt hjärta

Jag hade en underbar morgon, tack vare koalan och brandmannen på DN:s förstasida. Såg ni? Hjärteknip! Koalan, drabbad av hettan efter bränderna i Australien, är törstig och får hjälp av brandmannen. De håller handen. Det är utan tvekan årets bild, i en beskuren och mindre version här. Nu finns mötet även på You Tube:



[UPPDATERING] Jag är orolig. Vad ska koalan äta nu, när löven på träden är borta? Var ska den bo, om inte i sitt träd? Det är en unge. Var har mamma tagit vägen? Vad hände när kameran slocknat? Hjälpte någon den lilla koalan?

Tisdag

Mycket ska man göra innan händerna trillar av.

Freddie Wadling vann melodifestivalen


Alla har glömt.

Hemma sjuk...

...och hinner känna efter.

Just nu känner jag

Att jag är flygrädd
men räddare för kärnkraft.


Jan Björklund

De kärnkraftverk han i dag är så glad över att få bygga, kan innebära livsfara för mina barns barnbarn.

helt perfekt

14 unika besökare om dagen. Precis vad jag pallar. Välkommen tillbaka imorrn, ni som vill vara med när den här bloggen blir riktigt smal och liten.

Sång till Hampus


Frossa

Febern smärtar lederna, ömmar huden, stelnar tankarna.
Äntligen. Man kan inte göra annat
än att ge upp.

Mammut

Se den. Ett perfekt porträtt av hur världen slits sönder. Mammorna har ont och barnen har ont och papporna... är någon annanstans.

Kraften i mig går åt till de inre konflikterna. Det blir inget över till livet.


Marianne Höök.

Jag missade förra årets bästa bok. Jag har läst den först nu.

Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet -
Annette Kullenbergs strålande biografi över journalisten, stilisten och modeikonen Marianne Höök. Som levde hela livet i den förlamande skuggan av sin ensamma, onämnbara barndom. Som tog sitt liv 1970, 51 år gammal. Hon klädde sig för att räknas, älskade för att glömma och skrev för att överleva. Korta, vackra, radikala saker som bränner till ännu 2009. Marianne Höök sätter ord på det allra svåraste:

"Det är övergångarna som är så svåra i livet. När jag blev fri från Håkan trodde jag att jag skulle bli fri från det gamla, bundna och bli en riktig människa, men innerst inne litade jag inte på att jag kunde klara mig själv och så hamnade jag i en halvdan situation. Jag kan fortfarande inte gå, jag bärs. Kraften i mig går åt till de inre konflikterna. Det blir inget över till livet."

Nu måste jag läsa Får man vara lite tilltalande i det här samhället? - antologin med Marianne Hööks texter, även den sammanställd av Annette Kullenberg.