Så där som livet
Det är bara att inse: Jag har mina bästa Lulekvällar på Teaterrestaurangen. I går var det Ulf "Flu" Jonsson med vänner som fångade mitt hjärta. Än är det liv i gubbarna, skulle jag kunna skriva och vara rolig om jag var lite äldre.
De var så himla bra! Flu med sitt dragspel, Peter Collin med sin Bellmanspipa, Svante Lindqvist med sin scenpersonlighet. Och Eva-Britt Johansson med fiolen. Folkmusik blir inte bättre än så här. Det är hjärta och smärta och burlesk humor, bistert och bräckligt på samma gång. Så där som livet ni vet.
Jag brukar citera Suzanne Osten: "Det finns bara två sorters människor. De som förstår att världen är orättvis och de som inte gör det." Svante Lindqvist har sin egen variant: "Det finns bara två sorters människor. De som älskar att visa overheadbilder och de som hatar att se på dem."
Svante den svikarn sjöng inte När luffarna slipper att vandra i går. Men han lovade att göra det på folkmusikfestivalen. Annars kommer jag inte.
Efter extranumren gick jag på färjan: In, ut över däck, förbi dansgolvet, uppför trappan, genom baren, nerför trappan, ut. Att jag aldrig lär mig att jag inte gillar den där fyllebåten.