På återseende!
Den här bloggen har gått på sparlåga sedan i våras. Pauser varvade med intensiva bloggryck. Jag får inte till regelbundenheten längre. Då förlorar bloggandet sin mening. Så nu blir det paus - på riktigt. Stängd blogg alltså. Kanske återkommer jag nån gång. Men då på ett annat sätt.
Tack, alla som läst!
Åsa
Tack, alla som läst!
Åsa
I dagens tidning...
...skriver jag om Obamas seger över den kristna högern. I övrigt är jag febrig. Ingen valfeber utan en helt vanlig november-tråk-feber. Det var roligare att vara förkyld när man var liten. Då kom pappa med bananer och lemonad. Pappa i mitt hjärta.
Filip & Fredrik
Det ante mig. De var faktiskt bäst. Klockan två på natten måste man göra teve som håller folk vakna. Presidentvalet utvecklades till svenskt valvake-hell. Så tråkigt var det på ettan och fyran.
"I accept your nomination"
Gåshud
helg framför teven
Okej. Jag har ett erkännande att göra. Jag dvd-knarkar Brothers and Sisters. Den gråtmilda serien där Rob Lowe spelar en "snäll" republikansk presidentkandidat. Och jag älskar det. Jag gråter till nästan varje avsnitt! Mitt privatliv var mycket enklare att redogöra för på den tiden jag dvd-knarkade West Wing.
Däremot tycker jag att Gossip Girl suger.
Däremot tycker jag att Gossip Girl suger.
Reykjavik oktober 2008
Jag har varit på Island och jobbat. Jag har aldrig sett något så vackert. Frost över lava. Hav mot land. Sol över hav. Vitt, svart, turkost. Inga träd. Ett naket landskap. Man blir ren bara av att titta.
Redan någon kilometer utanför Reykjaviks centrum luktar det tång, där havet börjar och fåglarna häckar. En artig ekonomiprofessor guidade mig efter en intervju. Vi tog en kopp kaffe på Nordens hus, ritat av Alvar Aalto. Hans arkitektur är mitt äventyr. Har ni sett Akademibokhandeln i Helsingfors?
Åter till Island. Jag var där för att skriva om finanskrisen, som sedan natten mellan den 5 och 6 oktober har tagit landet från sanslös köpfest till hotande bankrutt. Mitt bland alla ekonomiska termer försökte jag hålla sikte på människorna. Vad händer med dem nu? Hur tänker och känner de? Hur handskas de med att den ohejdade kapitalismen blev Islands uppgång - och fall?
Läs min krönika här.
Åk till Reykjavik! Om du gör det, missa för allt i världen inte vintagebutiken Rokk og rósir på Laugarvegur:
Eller kolla in den hippa t-shirtbutiken Dogma (på andra sidan Laugarvegur) som i finanskrisens spår trycker upp proteströjor:
Ta sedan en kaffe eller drink på Kaffibarinn, som är med i filmen Reykjavik 101 och ägs av bland annat Damon Albarn i Blur.
Redan någon kilometer utanför Reykjaviks centrum luktar det tång, där havet börjar och fåglarna häckar. En artig ekonomiprofessor guidade mig efter en intervju. Vi tog en kopp kaffe på Nordens hus, ritat av Alvar Aalto. Hans arkitektur är mitt äventyr. Har ni sett Akademibokhandeln i Helsingfors?
Åter till Island. Jag var där för att skriva om finanskrisen, som sedan natten mellan den 5 och 6 oktober har tagit landet från sanslös köpfest till hotande bankrutt. Mitt bland alla ekonomiska termer försökte jag hålla sikte på människorna. Vad händer med dem nu? Hur tänker och känner de? Hur handskas de med att den ohejdade kapitalismen blev Islands uppgång - och fall?
Läs min krönika här.
Åk till Reykjavik! Om du gör det, missa för allt i världen inte vintagebutiken Rokk og rósir på Laugarvegur:
Eller kolla in den hippa t-shirtbutiken Dogma (på andra sidan Laugarvegur) som i finanskrisens spår trycker upp proteströjor:
Ta sedan en kaffe eller drink på Kaffibarinn, som är med i filmen Reykjavik 101 och ägs av bland annat Damon Albarn i Blur.