Nämen shit
Det var ju inte Maryam utan Johanna som uppmanade oss att lista kärlekslåtar. Jaja. Skit samma. Jag vill skänka dem båda enorma mängder med kärlek!
Aaron, you have a friend request
Aaron Sorkin har gått med i Facebook men man kan inte adda honom.
Faan. När man äntligen hade kunnat använda fejjan till nåt viktigt.
Kärlek!
Maryam uppmanar oss att lista kärlekslåtar. Här är kärlek för mig:
Att det ska vara så svårt.
Att det ska göra så ont.
När man blir fyllekär.
Tretusen gånger på repeat första gången jag blev kär. Sant!
Människokärlek.
Musikalisk kärlek hösten 2007.
Sorg.
Tretusen gånger på repeat våren 2005.
Och...
När luffarna slipper att vandra, JP Nyströms
(Text och musik: Svante Lindqvist augusti 1999)
(Det sägs om tornsvalor att de inte kan lyfta utan hjälp om de landar på marken)
När allting är hopplöst och allting känns fel
När längtan drar ut dig i natten
Allt har du satsat och allt satt på spel
Du sjunker i mörkaste vatten
Ingen som ser dig och ingen som bryr sig
Ingen som minns alla gånger
Som du sagt det rätta och gjort någon gott
Ingen som minns dina sånger
Men de vildaste vatten blir alltid till sel
Och tid läker djupaste såret
Pusslet blir färdigt med sin sista del
Och vargarna vänder i spåret
För den vilsnaste vandrare finns där en famn
Och svalorna hittar varandra
Båtarna kommer till slut till sin hamn
Och luffarna slipper att vandra
Det finns nån därute som vet var du bor
Som lägger sin hand på din panna
Den som du längtar är den som du tror
Som väntat och sen kommer stanna
Men kärlek behöver all kraft den kan få
Som svalan som landat på backen
Vill man igenom en låg port få gå
Så måste man böja på nacken
Som sångerna strävar mot sin sista ton
Så söker sig vi mot varandra
Och svalorna somnar i sina bon
Och luffarna slipper att vandra
Att det ska vara så svårt.
Att det ska göra så ont.
När man blir fyllekär.
Tretusen gånger på repeat första gången jag blev kär. Sant!
Människokärlek.
Musikalisk kärlek hösten 2007.
Sorg.
Tretusen gånger på repeat våren 2005.
Och...
När luffarna slipper att vandra, JP Nyströms
(Text och musik: Svante Lindqvist augusti 1999)
(Det sägs om tornsvalor att de inte kan lyfta utan hjälp om de landar på marken)
När allting är hopplöst och allting känns fel
När längtan drar ut dig i natten
Allt har du satsat och allt satt på spel
Du sjunker i mörkaste vatten
Ingen som ser dig och ingen som bryr sig
Ingen som minns alla gånger
Som du sagt det rätta och gjort någon gott
Ingen som minns dina sånger
Men de vildaste vatten blir alltid till sel
Och tid läker djupaste såret
Pusslet blir färdigt med sin sista del
Och vargarna vänder i spåret
För den vilsnaste vandrare finns där en famn
Och svalorna hittar varandra
Båtarna kommer till slut till sin hamn
Och luffarna slipper att vandra
Det finns nån därute som vet var du bor
Som lägger sin hand på din panna
Den som du längtar är den som du tror
Som väntat och sen kommer stanna
Men kärlek behöver all kraft den kan få
Som svalan som landat på backen
Vill man igenom en låg port få gå
Så måste man böja på nacken
Som sångerna strävar mot sin sista ton
Så söker sig vi mot varandra
Och svalorna somnar i sina bon
Och luffarna slipper att vandra
En kvinna med stil
Runa över farmor i Kristianstadsbladet.
Tyvärr har ett fel smugit sig in i den tryckta texten. Farmor var ett av femton syskon, inte ett av fem. Jag ska försöka få tidningen att rätta det.
Tyvärr har ett fel smugit sig in i den tryckta texten. Farmor var ett av femton syskon, inte ett av fem. Jag ska försöka få tidningen att rätta det.
Gunilla har talat
"Man är väl inte sämre än att man ska ändra sig", skriver Gunilla Brodrej om mig på sin blogg.
Hon hoppas att jag ska ändra mitt sätt att skriva enligt hennes anvisningar, för jag verkar enligt henne vara "en genuint fin människa som det är lätt att gilla."
!!!
Först var hon hånfull. Nu är hon nedlåtande. Båda är lika illa.
-----
Jag har funderat en del på varför Gunilla Brodrej öser sin galla över mig. Läs detta och få svaret. Gunilla Brodrej är, till skillnad från mig, ingen vidare vän av normkritik. Hon tycker uppenbarligen att sånt är löjligt.
Hon hoppas att jag ska ändra mitt sätt att skriva enligt hennes anvisningar, för jag verkar enligt henne vara "en genuint fin människa som det är lätt att gilla."
!!!
Först var hon hånfull. Nu är hon nedlåtande. Båda är lika illa.
-----
Jag har funderat en del på varför Gunilla Brodrej öser sin galla över mig. Läs detta och få svaret. Gunilla Brodrej är, till skillnad från mig, ingen vidare vän av normkritik. Hon tycker uppenbarligen att sånt är löjligt.
Något mer om farmor
Hon var liten. 1,55?
Jag har ärvt mina breda vader av henne.
Hon bjöd på hackeböff, stekt lök, brunsås och skalad kokt potatis.
Det fanns alltid glass i källaren.
När mamma och pappa inte fick rätsida på mig, en fjortis som börjat tjyvröka, sa farmor:
"Vad trevligt, en till som röker!"
Hon hade teverummet fyllt av familjefoton.
Hon lät alla vara med i släkten, även de som hade skilt sig från hennes barn.
Hon skulle aldrig i livet klaga på hemtjänsten.
"De kommer med så god mat", sa hon.
Jag var där alldeles för sällan.
Till mina födelsedagar skickade hon vykort.
Mer och mer danska för varje år.
Hon var en kvinna med stil. Jag hade aldrig en chans mot hennes klänningar.
De där vintagefynden från 1955, de hade suttit på henne sedan 1955. I perfekt elegans.
Hon kunde berätta om betorna. Hon var en stolt lantarbetare.
Jag har ärvt mina breda vader av henne.
Hon bjöd på hackeböff, stekt lök, brunsås och skalad kokt potatis.
Det fanns alltid glass i källaren.
När mamma och pappa inte fick rätsida på mig, en fjortis som börjat tjyvröka, sa farmor:
"Vad trevligt, en till som röker!"
Hon hade teverummet fyllt av familjefoton.
Hon lät alla vara med i släkten, även de som hade skilt sig från hennes barn.
Hon skulle aldrig i livet klaga på hemtjänsten.
"De kommer med så god mat", sa hon.
Jag var där alldeles för sällan.
Till mina födelsedagar skickade hon vykort.
Mer och mer danska för varje år.
Hon var en kvinna med stil. Jag hade aldrig en chans mot hennes klänningar.
De där vintagefynden från 1955, de hade suttit på henne sedan 1955. I perfekt elegans.
Hon kunde berätta om betorna. Hon var en stolt lantarbetare.
Olga Petersen dog i morse (kl 07.55)
Min farmor tog sina fem barn från Riis på Jylland till Anderslöv i Skåne för 53 år sedan. Då var pappa sex år. De åkte båt och tåg.
Farfar hade cyklat i förväg för att skaffa jobb och inackordering. Han och farmor var lantarbetare, de stod i betorna. I Danmark var det fattigt och hungrigt och kallt. Stampade jordgolv i avdelade stall blev till hem. Barnen fick sova i samma säng som farmor för att hålla värmen.
Egentligen skulle familjen emigrera till Kanada, men farfar fick inget inresevisum. Han hade tvångsarbetat i Tyskland under andra världskriget, försökt rymma men inte lyckats. Så det blev Sverige istället. Farmors och barnens enda packning var kläderna de hade på kroppen och en uppsättning rena sängkläder.
I Sverige fanns den nyvunna välfärden. Tore Bengtsson på Lilla Markiegård i Anderslöv, där farfar fått arbete, hälsade farmor välkommen med en hink ägg och en bit fläsk. En socialtjänsteman knackade på dörren med det första barnbidraget.
Ett lättare liv hade börjat.
Min pappa har gjort den längsta klassresa jag känner. Jag skulle inte varit här i dag om inte farmor hade varit så stark.
Svart humor
Jag råkade spilla kaffe på en okänd tjej i tunnelbanan idag. Man kan se det så här: Ett av alla små misslyckanden som ska dölja det stora.
Aldrig nåt ont som inte har nåt gott med sig
Jag försökte beskriva min status på Facebook och råkade skriva min första aforism:
Det är inte tiden som går, det är livet.
Det är inte tiden som går, det är livet.
Ernst och jag?
Lika som bär?
Gunilla Brodrej gillar uppenbarligen inte mig. På Expressens kultursida skriver hon:
"Plattityderna duggar tätt från Aftonbladets ledarskribent Åsa Petersen. Ingenting som kommer från hennes dator går att omvandla till en rungande nejsats. I går: "Alla har rätt att vara sig själva." Argumentera mot det, den som kan! Åsa Petersen är ledarsidornas Ernst Kirchsteiger - inreder det politiska rummet i harmoniska färger, en genuin trivselminister som det snart är intressantare att hylla än att håna."
Okej. Det är ju rätt elakt skrivet. Jag skulle vilja svara så här:
Jag skriver normkritiskt. Mot sexism, rasism och homofobi. Som exemelvis här. Att bli kallad "trivselminister" är i det sammanhanget... annorlunda. Annars brukar jag ofta mötas av hat och hot. Det där med att alla ska ha rätt att vara sig själva, det är inte så självklart som Gunilla Brodrej tycks tro. Hon måste helt enkelt leva i en annan värld än jag.
PS1: Ledaren som hon hånar handlade för övrigt om näthat. Den kan du läsa här.
PS2: Jag gillar verkligen Ernst Kirchsteiger. Ingen skugga över honom.