Läs den här krönikan, alla feminister. Jag skriver om hjärtat mitt.

Anders Teglund är nöjd med att ha fått rätt om Paggan:

Swedes are a very honest people who hate lies and corruption. There's even a frase for it - "Sanningen kommer alltid fram" - which is used after a secret has been blown; told with a concerned look.

Nu vill även Leif Pagrotsky korrigera mig. Det var självklart Teddybears STHLM som gav honom smeknamnet Paggan.

"Jag förstår inte hur någon kan tvivla på det", säger Pagrotsky.

«Every Åsa has a story.»

Jag gick in på Sloganizer och kom ut med en slogan för mig själv.

(Tack Maryam för tipset)

En annan påskaktivitet: Vi såg filmen Into The Wild, signerad Sean Penn.

Se den. Jag kan inte säga så mycket annat, har inga ord som beskriver. Om du tror att den bara innehåller massa vackra naturbilder, tror du fel. Den innehåller livet.

Min hjärtevän och jag åt påskaftonsmiddag på Nordic Light Hotel. Champagne framför öppen brasa, bästa dejten ever.

På Nordic Light handlar allt om nordisk design. I lobbyn har de ett ljusspel som skiftar mellan olika färger och nog ska föreställa ett norrsken.

Min hjärtevän kallar sig norrlänning, jag kallar mig norrbottning. Det där med norrsken är inte särskilt nytt för oss. Först på senare (vuxnare) tid har vi förstått hur häftigt det är. När man var liten var det mer:

"Kolla ett norrsken. Fan vad kallt det är. Kom vi går in", som min hjärtevän uttryckte det.

Anders Teglund på den eminenta bloggen Fredagslistan fick för sig att Teddybears STHLM hade gett Leif Pagrotsky smeknamnet Paggan.

Jag visste att Anders hade fel, för jag hade hört folk i den socialdemokratiska partitoppen kalla Leif för Paggan före Teddybears.

Men: Jag hade fel. När jag frågar Leif i egen hög person vem som döpte honom till Paggan svarar han:

"Javisst var det Teddybears - självklart!"

Ok, Anders du vinner.

Men du har fortfarande ett fel: Jag tillhör inte "the people in the socialdemokraterna party". Jag är ledarskribent på OBEROENDE socialdemokratiska Aftonbladet. Det är en viktig skillnad mellan politik och journalistik, för de av oss som bryr oss om sådana etiketter.

Roligaste kommentarstråden i år: Elmo lackar blogginspiration och ber läsarna om skrivförslag. De löper amok.

Gomorron. Jag sitter på en datakurs i dagarna två. Bara cheferna ska gå den här kursen egentligen, men min chef utsåg mig till stand in. Får jag chefstillägg på lönen nu, undrar jag? Det borde jag få så mycket jag ska lära mig.

Om jag inte hade varit på kurs hade jag skrivit om Maud Olofssons korkade utspel om barmbidraget.

PS. Rapport från påsken kommer snart. Det har hänt både smått och gott.

-----

Fatta kul jag råkade stava barnbidag! Kolla igen! BARMBIDRAG.

Elmo har försvunnit till Jokkmokk. Jag vet inte när han kommer hem. Fan vad surt.

Elmo: Jag är bara ännu en pottfrisyr med berg och dalbanehumör, dålig dygnsrytm och risig kosthållning.

Åsa: Jag är bara ännu en lagomblondin med prestationsångest och bikininojjor.

En gång om året flyger ett gäng söderkisar till Luleå för att hälsa på sin kompis Bobo, söderkis i förskringringen. Det är en neverending svensexa. I år bestämde de sig för att åka upp som pantomimer.

"Du skulle ha sett folks frågeteckensminer på Arlanda. Vi hade ringt Arlandas säkerhetschef
för att kolla om det var okej, och det var det", säger gängledaren Ola.

Gomorron, skärtorsdag.

Den här bloggen är inget rolig längre. Den handlar typ bara om sjukdomar. I natt kom det onda i nacken och ryggen tillbaka. Aftonbladetnaprapaten hade åkt på påsksemester, så jag fick boka idrottsmassage hos Maria Österman på Centralbadet.

Hon var så himla bra! Knådade och tryckte noga, sa att jag kan ringa i påskhelgen om det är nåt och gav mig liniment att smörja med. Hett tips om du har ont som jag!

Maria bokas här.

Nu är jag frisk igen (peppar peppar) och kan tipsa om en krönika jag skrev i lördags: 

"Kvinnan är fortfarande det andra könet. Inte minst i den svenska vården. Där kan skillnaden mellan hur män och kvinnor bemöts och behandlas vara skillnaden på liv och död."

Sms från Aftonbladet kl 22:53:

FLASH: Två barn, två och fyra år gamla, har knivskurits till döds i en villa i Arboga.

Jag sträckte mig febrigt efter mobilen på nattduksbordet, läste förvirrat sms:et och somnade om. Drömde mardrömmar om barnen hela natten.

På morgonen visade det sig att pappan är misstänkt för att ha mördat sina barn, och knivskurit mamman svårt. Hon lever med en ny man.

Jag kan inte förstå att allting fortsätter som förut. Dåden är inte ens förstanyhet på Radioekot.

Arboga är i sin svärta långt borta från begriplighet, mejlar en arbetskompis.

Frågan måste ändå ställas: Kunde samhället ha förhindrat morden? Var detta ett fall av kvinnofridskränkning som spårade ur i det värsta?

Numret till Kvinnofridslinjen är 020-50 50 50. Samtalet är gratis och syns inte på telefonräkningen.

-----
UPPDATERING 20/3:
Barnens pappa är släppt och avförd från utredningen. En 31-årig kvinna är häktad i sin frånvaro, misstänkt för morden.

Rasmus och Cecilia från Istanbul.

Mitt senaste fynd: Den här klänningen från Nümph. Fast
i blått.

Jag har en hemlig last (eller kanske inte så hemlig om man finns i min närhet). Jag köper kläder. Inte bara de kläder jag behöver. Ofta de kläder jag vill ha. Nästa månad ska jag därför utmana mig själv. Jag ska inte köpa ett enda klädesplagg (inte heller skor, väskor, accessoarer) mellan marslönen och aprillönen. Ni får följa äventyret här i bloggen. När jag verkligen suktar efter att köpa ett plagg ska jag bara fota det och publicera, så ni ser vad jag går miste om.

Syftet med detta experiment är att bjuda konsumtionsmonstret inom mig motstånd. Och att spara pengar, naturligtvis.

Håkan.

Kulturchefen Håkan Jaensson har bestämt sig för att sluta på Aftonbladet.

Jag kommer att sakna honom i min vardag. Redan under mina första veckor på Aftonbladet, i maj 1999, blev Håkan Jaensson och Anders Paulrud två av mina favoritmän. Ledarredaktionen hade middag med kulturredaktionen på Söders Hjärta. Håkan och Anders lärde mig att äta sniglar. Sen lärde de mig att det är onödigt att gå hem innan baren stänger. Hela kvällen drog de tokiga historier från Aftonbladets redaktion från 1970-talet och framåt. Jag lyssnade storögt, fick min första känsla för den tidning som med tiden har blivit mitt hem.

Jag minns 2002. Jag blev sjuk och var hemma en månad. Den första jag hörde av (förutom min närmaste chef) var Håkan. Han skickade mig några av sina fina barnböcker: Bullers bluff, Bullers bingo, Stjärnstopp... Jag läste dem sakta. De står fortfarande i min bokhylla, fortsätter att stå där genom alla bokrensningar. Som en symbol för omtanke.

Håkan är varm. Och Snäll. Och har världens bästa humor. Vi sitter i samma kontorslandskap nu för tiden, jag kan se honom hela dagarna. När jag läser nåt kul i nån tidning, eller nåt fördjävligt, är det honom jag snavar bort till. "HÅKAN, HAR DU LÄST DET HÄR!?" Vi är inte alltid överens om politiken. Men jag tror att vi har liknande känslor för det absurda i samhällsdebatten.

Om jag vågar visar jag Håkan mina texter innan de går i tryck. Då läser han noga och kommer med förslag på ändringar. Han har samma blick för det läsvänliga som Anders Paulrud hade. Alla texter blir vassare när Håkan har varit där och fingrat.

Nu får han meka med sin egen MC istället för att finga på andras texter. Och skriva fler texter själv! Jag längtar efter att läsa.

Hej!
 
Tack för ett klokt resonemang. Som du själv bevisat i din artikel så är detta förslag rätt så fånigt men egentligen ganska farligt för demokratin.
 
Jag är inte svensk medborgare men är ganska säkert att jag skulle klara av både språktesten och folkpartiets "medborgarkurs". Jag lovar att jag kan mycket mer om svensk historia, svensk politik, kulturhändelser osv. än en vanlig "infödd svensk". Det är i och för sig inte så konstigt, jag är intresserad av sådana ämnen (jag kan å andra sidan ingenting om teknik, astronomi, blommor ja name it). Det är inte det som är problemet.
 
Problemet är, som du påvisat, att jag måste "bevisa" både mina kunskaper och värderingar medan detta inte förväntas av "infödda svenskar". Ett verkligen motbjudande förslag.
 
mvh
 
Fatmir

Arne mejlar om krönikan:

"Men ni motvallskärringar, när ni inget vettigt har att skriva om, då slår ni knut på er själva och krystar fram något liknande detta."

Jag härmar Johanna och berättar vad jag gjorde för 5, 10, 15 och 20 år sedan:

2003

Var tjänstledig från Aftonbladet. Läste sociologi på Stockholms universitet. Ett förhållande sprack. Sörjde Anna Lindh. Sa upp mig från Aftonbladet och började jobba som politiskt sakkunnig åt Mona Sahlin som hade blivit jämställdhetsminister. Minns inga filmer, böcker och låtar från det här året, utom Eva Dahlgrens Ängeln i rummet. Inget höjdarår.

1998

Flyttade från Luleå till Falun och började jobba som ledarskribent på Dala-Demokraten. Fick en hel drös nya vänner: Lena, Malin, Pär, Robert, Daniel, Birgitta. Inte minst Magnus, som jag bodde kombo med. Vi jobbade järnet på DD, festade järnet på Banken och Grand. Smidde planer om hur vi en dag skulle göra succé på Aftonbladet. Mitt första riktiga år i gayvärlden. Såg Titanic och grät floder. Dejtade en kille som sa att han var 20 och basketproffs. Han var i själva verket 18 (17?) och gymnasiestuderande.

1993

Gymnasieförvirring. Bytte från inriktningen konst till inriktningen drama på estetiska programmet. Hoppade sedan av estetiska och började på individuella programmet. Praktiserade på ett dagis. Började på barn- och fritidsprogrammet för att jag ville jobba med barn med särskilda behov. Led när Ultima Thule spelades i uppehållsrummet. Skällde ut en klasskompis som klottrade KKK på väggarna. Var aktiv i SSU och kämpade för att homosexuella skulle få adoptera barn. Var en riktig plugghäst. Tyckte jag var ful.

1988

Gick i femman/sexan. Bytte klass till en snällare. For till stallet nästan varje dag efter skolan. Skötte ridskolehästen Comet, en stor fux. Ridlektion på onsdagarna. Då såg pappa till att jag hade god matsäck med mig: oftast rostbiff och potatissallad. En gång på väg hem från stallet, en svinkall vinterkväll, kokade Jessicas mammas bil. Jag minns hur det började ryka från motorn.


Ok, nu vill jag veta vad Maryam, Elmo, Alexandra och Mió gjorde.

Läs min krönika.

Ilkka Kanerva är finlands utrikesminister och sms-kung.

Ur finska Huvudstadsbladet idag:
"Enligt Katainen skulle Kanerva förklara varför han brutit mot det löfte han gav samlingspartiet för två och ett halvt år sedan. Då lovade han partiets riksdagsgrupp att han aldrig mera ska skicka flirtiga sms till unga damer."

Även Aftonbladet skriver om skandalen:
"Ministern skickade sex-sms till dansös"

Varpå finska Vasabladet skriver:
"Kanervas sms stor nyhet i Aftonbladet"

Ledin laddar för slutspel

JÖNKÖPING.
För Luleå Hockey tog säsongen slut i lördags. För Per Ledin och hans HV 71 har den knappt börjat.

- Allt som varit förut är skit samma, nu börjar vi om på noll. Det är guldhjälmen som är enda målet, säger han.

 

-----

Kolla här. Min bror Tomas, som pluggar på journalisthögskolan i Göteborg, har sin första text i Norrbottens-Kuriren. Syrran är stolt som en tupp.

Hittat hos fina Johanna.

Charlie Wilson's War. Se den. Philip Seymour Hoffman gör den klart bästa rollprestationen men jag har aldrig kunnat motstå en bild på Julia Roberts.

Jag gick under jorden i helgen. Det tyckte jag att jag var värd. Därför stilla på bloggen. Fast i Aftonbladet var det full rulle i fredags:

Krönikan Är vi helt korkade som byggt manssamhället? Britney Spears, Liv Strömqvist, Johanna Palmström och Moa Elf Karlén är bra tjejer.

Ledaren Lagen måste stå på elevernas sida. Om det svåra problemet att föräldrarnas värderingar hindrar skolbarn från att delta i skolgympa och sex- och samlevnadsundervisning.

Elmo sa en så jävla kul sak om Luleå ikväll:

"Luleå är den enda staden där man kan gå runt ett hus och ha motvind hela tiden."

Elmo har även hört att snubben som ritade Luleå snodde stadsplaneringen från en medelhavsstad, som var byggd för att ge svalka. Det är bara det att i Luleå behöver man skydd från snålblåsten. Nuvarande stadsplanering - öppna gator mellan södra och norra hamn - gör att stormen kan tumla fritt.

Now I've had the time of my life
No I never felt like this before
Yes I swear it's the truth
and I owe it all to you

Patrick Swayze är svårt sjuk i cancer. Det är sorgligt.

Jag minns när jag såg Dirty Dancing på Sandrews i Luleå. Jag var tio år och mamma satt i biofåtöljen bredvid. Det var väldigt pinsamt för där och då hade jag min första riktigt erotiska upplevelse. Jag nästan dog av upphetsning när Baby och Johnny ålade över golvet.

Och sen, romantiken i upplösningen. Alla pratar om repliken "Nobody put's baby in the corner" men det coolaste var ändå hur de dansade. Kärleken och kåtheten vann.

Ultraljud för onda nackmuskler. Fatta skönt det är. Fast stretcha kommer man inte undan ändå.

Nu ska jag fika med Elmo.

Sen ska jag äta en hälsotallrik och ta en ansiktsbehandling med syra och träna på SATS och få MVG på muntlig redovisning i svenska och gå på möte med MUF.

Sorry, jag har visst läst för mycket Blondinbella.

Jag är kär i Björn Gustavsson!
Det pirrar skönt i magen när jag tänker på honom.
Jag vill att han ska vara med i andra chansen på lördag.
Som tur är formar Aftonbladet en folkrörelse för detta.

Sigge Eklund har sagt i teve att Nisha Besara och jag inte är snälla.

Liksom Sigge har träffat mig, har jag träffat honom i verkligheten. Liksom han tyckte att jag verkade snäll, tyckte jag att han verkade snäll. Det var på en fest, vi firade att det var tio år sedan Aftonbladet gick om Expressen och minglade lite lätt.

Sigge säger att jag inte är snäll i skrift, eftersom jag "inte riktigt vågar se hela bilden". Vet ni vad jag tror? Jag tror att han sätter likhetstecken mellan "hela bilden" och "Sigges bild".

Den som inte resonerar som Sigge är alltså inte snäll, enligt Sigge.

Läs min krönika om skolan i Finland. Där resultaten är höga men eleverna inte trivs.

Titta vilket fint halsband jag köpte idag. Direktimporterat från Amerika. Endast 65 kr på Söderklenoden. Skynda fynda!

Vicktoria frågar hur det var på Kentspelningen?

Det var skitmysigt. För min kille var med och jag har aldrig gått på konsert med nån jag varit så kär i förut. Andra bra saker var:

Ljusshowen - jag gillar laserstrålar
Jocke Bergs humör - han log hela tiden och skojade med publiken: "Vad står det på din banderoll? KENT ROCKAR? Ja, det gör vi ju."
Tillbaka till samtiden - senaste plattan växte live
TV-skärmen - filmerna till låtarna blev historier i sig
Extranumren - först 747 och sen "Mannen med hatten (12 år senare)". Man kan inte annat än älska en konsert som slutar med crescendot "Vi ska alla en gång dö, vi ska alla en gång dö, vi ska alla en gång dö"

Jag har ju glömt att fråga Helle: Vad är lycka för dig? Nu när vi andra svarar måste du också göra det!

Elmo på gymnasiet.

Jag fortsätter att göra reklam för Elmos blogg här i min blogg. Vissa morgnar vaknar man och Elmo har skrivit 25 (!) nya inlägg. Elmo har nämligen hittat sin gymnasiekompis Mikaels skunkdagbok och publicerar valda godbitar. Detta måste allvarligt vara det roligaste jag läst på länge.

Åh vad jag önskar att jag själv hade gått i gymnasiet under Skunkeran. Jag hade lugnt haft en dagbok där. Men jag är tyvärr så gammal att jag inte ens använde internet under mina första år som ledarskribent på Piteå-Tidningen. Jag började i och för sig jobba där som väldigt ung.

Usch, nu känner jag att det här inlägget urartar i åldersnoja så nu slutar jag.

Snacka om att Efva Attling hade lyckats med sin produktplacering när Mona Sahlin och Filippa Reinfeldt möttes i Agenda ikväll. Mona har länge burit Efvas smycken. Ikväll hade hon halsbandet "Carpe Diem". Filippa kontrade med halsbandet "Homo Sapiens", som Mona bar för flera år sedan.

Själv har jag naturligtvis burit båda.

Hampus Eurenius - countrystjärnan, mästerkocken och globetrottern - har börjat blogga! Följ hans äventyr här.