Fast en gång...
Lördag morgon. Vaknar kl 7. Lovar i ett svagt ögonblick att följa med mamma till Haparanda. Hon ska ha ett möte där. Jag besöker nyöppnade Ikea under tiden. Vilken hysteri alltså.
10.00-10.15: Köar för att över huvud taget komma in i varuhuset. Blir påkörd bakifrån av en kundvagn. Ont i hälen.
10.15-10.30: Orkar inte hysterin så jag sätter mig vid kassorna och stirrar med tom blick.
10.30-10.45: Plockar snabbt ihop det jag ska ha på husgerådsavdelningen. Stekspade, vitlökspress, ishållare med hjärtan och stjärnor, 100 värmeljus.
10.45-11.45: Sover (!) i en soffa vid restaurangen. Sätter på iPoden, lutar mig mot två sköna kuddar och minns inget mer. Undrar vem som såg mig?
11.45-12.00: Köar till kassan. Betalar. Blir hämtad av mamma. Mycket kan man säga om mig, men inte är jag nån Ikea-person.
Åjovars, såna är vi Ikea-människor, vi vacklar in, omkring och ut och tänker att vi inte är Ikea-människor, men nog tusan har vi nån eller nåra kassar i händerna proppade med impulsköpta värmeljus eller ett dussin ishållare.
Så välkommen i gänget, Åsa, du lurar bara dig själv om du tror att du inte är en ikean.
Tänk om det vore lika packat på Coop, då skulle vi nog åter få återbäring, istället för värdecheckar.