Åsa Petersen 2.0

Vad är lycka för dig? undrar Helle i sin blogg.

Lycka för mig är stora saker.

Som att stamma mig igenom fyra intervjuer på en enda förmiddag, två av dem med tolk, och märka att den jag intervjuar ändå lyssnar. Håller ögonkontakt. Väntar ut min stamning. Reflekterar över mina frågor, anstränger sig för att svara, utan att bry sig om hur frågorna ställs.

Som att vara nära att falla i stora ångesthålet - jag duger inte, jag kan intet, ingen kan tycka om mig - men i sista stund vara förmögen att skaka av mig det mörka. Kunna mota olyckan i grind med svart humor. Märka att jag tycker om mig själv även när jag gör bort mig, eller är nära att göra det.

Som att för första gången vara kär och trygg med kärleken. Förälskelsen hackar inte sönder min mage, bultar inte tungt över bröstet. Den bara finns där och gör mig skön. Tillåter mig att se honom klarare än mig själv.

Lycka för mig kan också vara små saker.

Att märka att apelsin är godare än godis. Att höra världens bästa låt på repeat ända in i evigheten. Att vardagslängta efter Ann, Annica och Petra. Att bära en ny klänning. Att få till världens bästa sms. Att lämna en text precis som jag ville att den skulle bli: att använda ilska konstruktivt i journalistik. Fast det här sista kanske inte är så smått, om jag tänker efter.

Nu har jag varit banal nog att försöka definiera min lycka. Nu vill jag höra vad som gör Elmo, Maryam, Mió och Alexandra lyckliga.