Jobba kräva dessa glasögon
Jag är tillbaka på jobbet efter drygt två månaders frånvaro. Jag tänkte att jag börjar lite lätt, så i dag skrev jag en krönika om överfallsvåldtäkter.
Jag hade glömt hur det är att ha ett jobb. Dagarna är så ordnade. Morgonekot kl 8, jobba, middag kl 6. Sen fri tid. Jag mår bra av det. Jag är nog en människa som behöver strukturer och deadlines. Annars blir det ingenting.
Hörde ni så klyshigt det där lät?
Nu sitter jag hemma i lägenheten. Magnus ligger på golvet och pratar med sin plastfarsa om att han "Aldrig aldrig ska hitta en tjej. Bara ge upp."
Det var lite hårt att skriva i dag. Jag tror texten blev bättre av det. Jag fick kämpa med orden så de blev nya, inte ärvda från förut. Jag vet inte om nån kommer att märka nån skillnad.
Först var det lite konstigt att komma tillbaka till jobbet. Allt var likadant men inte jag. Jag passade inte i min gamla form. Nu tänker jag att jag nog passar ganska bra ändå. Mitt gamla jag är också jag.
Men lika bråttom och lika nervigt blir det nog aldrig mer. Jag är nog lite lugnare och lite skönare.
Jag har med mig två låtar efter sommaren. Först Jakob Hellman med Perssons Pack:
"Stopp hej hallå!
Jag ville bara säga
Du är inte ensam
om att bära denna längtan"
Sen Magnus Carlson:
"Vi är födda för att leva
inte bara överleva"
Värmeböljan är på väg, enligt min tidning. Det är Europride också. På torsdag börjar festen och jag vill inte att den ska ta slut.
Kommentarer
Postat av: Magnus E
Låt oss lyssna på Per Persson. Han har förrestenofta fått frågor om hur det var att sjunga med Jakob. Han sa att dom aldrig gjort det på riktigt utan att han låg på övervåningen och spydde för han var så bakis när Jakob var på plats för att sjunga.
Trackback