Åsa Petersen 2.0

Elmo droppar nyheten att han spelar på Debaser den 6 december. Det råkar vara min födelsedag. Jag behöver ingen mer present.

"McDonalds historia i Piteå blev kortvarig. Från och med nyårsskiftet är det Frasses flagga som kommer att vaja över restaurangen vid E 4", skriver Norrbottens-Kuriren i dag. Det går inte att "få ekonomi" i restaurangen, trots skoterdrivethru och allt.

Nöjesredaktören Klas Granström förklarar varför i sin blogg:

"Numera har donken mest morötter som bara har den obehagliga smaken av ingenting (då ska man alltid vara misstänksam) och så tar det alltid typ 10 minuter att få maten på donk i Lule. Plus att de måste göra världshistoriens sämsta smältost (på donk heter den cheddarcheese). Det funkar inte i Norrbotten, här vill vi ha redig smältost eller orientdressing."

Ni vet väl att McDonalds en gång i tiden tvingades stänga i Umeå och Luleå? Där har de lyckats komma igen. McDonalds i Luleå har kravallstaket på helgnätterna. Efter sista låten på Cleo är det vidrig efterfest där.

Lyssna på moderaternas nya kampanjlåt. Om ni inte tror att det är allvar, läs här.

(Tack Fredrik för tipset)

Asha Ali fotad av Sara Mac Key

Asha Ali spelade på Dieselverkstaden i Sickla i går. Hon gjorde mig lycklig. Skickade ut oss som raketer i Stockholmsnatten.

Jag behöver inte längre skämmas. Här går Mackan med i Febban igen.

Jag var alltså på soppkonsert. Sôll spelade Tänk om i kun beskriva av Dansar-Edvard Persson. Jag grät i soppan.

Jag ska på soppkonsert på Konserthuset om en timme. Jag längtar jättemycket. Ärtsoppa är väl ingen höjdare men själen behöver spis.

Klicka på min favvo.

Lulemärket Merde! har öppnat onlinestore.
Det är löning, det är snyggt och jag tycker ni ska kolla här.

Läs Anders Teglunds Fredagslistan.

(Tack Klas för tipset)

När ska vi börja tro på världens äldsta sanning? frågar jag i dag.

Nä, Mió Evanne har inte sett mig naken. Fast man känner sig lite avklädd när han publicerar såna närbilder.

Såna här skyltar hänger just nu i Stockholms t-bana. Evangeliska Alliansens upprop "Bevara Äktenskapet" ligger bakom. Jag är ledsen hörni, men det är 50 år försent. Det finns himla många mammor, pappor och barn. Men alla lever inte i den konstellationen. Enda sättet att bevara äktenskapet är att bredda det.

Läs min senaste ledare om homoäktenskap.

Bloggchocken på Kurren är över. Jag är tillbaka här. Lite bloggtrött.

Åsa Linderborg är nominerad till Augustpriset för sin briljanta debutroman Mig äger ingen. Naturligtvis! Det priset ror hon hem hur lätt som helst.

Jag skriver om homoäktenskap i Aftonbladet: Alliansregeringen måste sluta sega.

Måndagspuss.

...så den här veckan gästbloggar jag på Kuriren.nu. Välkommen dit!

Lyssna här. Äntligen lite bra musik i P1!  

Jag sitter på Arlanda. Tar 08.40-flyget till Luleå. Kl 10 hämtar mamma mig på Kallax. Jag undrar hur kallt det är där nu? Har en extra kofta under kappan.

Det var roligt i går kväll. Var med Johanna och Maryam på Roxy. Vi pratade om viktiga saker. De använde Stig Malm som den naturligaste referensen i världen: "Han är skitcool, vår bästa killkompis typ". Jag tappade hakan i häpnad.

Det var mindre kul i natt. Jag kunde inte sova så klart, så blir det alltid när jag ska ta morgonflyget. Kl halv fyra hade jag I Have A Moustache med lulebandet Dialog på repeat i skallen. Jag brukade gilla den låten, men när man försöker somna är dataspelspop på cockneyengelska inte det minsta behagligt, I tell you.

Läs min fredagskrönika: Sånger till fjortisarna som orkar stå emot. Om gängvåldet, gruppvåldtäkterna och manlighetsmyten.

Hur cool som helst

TT Spektra: Vad tycker du om Svenska Akademiens motivering: "Den kvinnliga erfarenhetens epiker..."
Doris Lessing: Det är ju löjligt! Har de verkligen sagt så?
TT Spektra: Ja, tycker du inte det stämmer? Akademien fortsätter: "...som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning".
Doris Lessing: Goodness! Tror du att jag kan förstå det!?

Nisha alltså. Så jävla skön!

Denna present fick jag av min arbetskompis Jesper idag. Ett collage över våra måndagsmöten. Jesper är en kul prick.

Vi hänger skitmycket men jag vågar inte berätta för honom att jag är tillbaka på Facebook, mer hooked än nånsin. Dock med nya egentillverkade förhållningsregler, typ inte registrera i friendslistan vem jag dejtat, inte låta andra än mina friends se min friendslista. Jag vill så gärna vara med och leka men jag vill gärna ha lite integritet också.

Jocke och jag på Gotland i somras

Min vän Jocke är tillfälligt tillbaka på ledarredaktionen. Han ska vikariera den här veckan. Jag är mycket nöjd. En av Jockes främsta meriter är att han har sjungit kör i det legendariska radioprogrammet Rally. Det får mig att tänka på den här låten.

Jo, det var en grej. Jävlar vad jag gillar den här tjejen.

Godmiddag, måndag. Jag tänkte fulblogga lite och göra en sån där sammanfattande helgrapport, vad sägs?

I fredags ordnade Eric och Emma after work på Locanda. Jag gick dit, tog ett glas vin och pratade med Karin. Efter en timme orkade jag inte stå upp längre. Släpade mig till t-banan, köpte en halvliter knäckglass, kraschade i soffan. Somnade halv nio.

I lördags hängde jag med Mackan. Vi undersökte nya köpcentret Skrapan. Jämförde kvaliteten på olika platt-tv, bland annat. Alla som vill köpa min bok kan gå till Akademibokhandeln i Skrapan. Den finns där, Markus har nu ordnat så man ser den ordentligt i samhällshyllan.


Mackan

På kvällen gick vi på fest. Drinkarna var underbara och födelsedagsbarnet toppen. Tidigt på söndagsmorgonen vaknade jag kallsvettig ur en mardröm om att jag hade fylleringt gud och hela världen. Fatta ångesten. Jag var tvungen att kolla samtalslistorna på båda mobilerna innan jag kunde somna om.

Sen blev det frukost på String. Först fick jag träffa Mackans nya fina kombo Kristina. Sen kom hans roliga kompisar Kevin och Daniel. Vi åt plättar med sylt, jag läste en stor intervju med Jocke Berg i DN. Jag har egentligen bestämt mig för att Kent och jag inte hör ihop längre. Jag är ett sånt där stönigt fan som tycker att de två första plattorna var bäst (och Vapen & Ammunition, så klart).

Det hjälps inte. Jag satt där och läste om Jocke Berg och jag fick gåshud. For Kent I will always surrender.

Sen gick jag hem och grät lite i soffan. Sen åkte jag till jobbet och skrev om duellen Reinfeldt/Sahlin i Agenda. Den var sådär.

Nästa helg åker jag till Luleå. Hemmakväll på fredag, utekväll på lördag. Men först är det måndag hela veckan igen.

I am untouchable
Try to shove me around
You cannot kick me down
You don't got what it takes
to get in
under my skin

Vissa säger att Elmo låter som Broder Daniel. I förolämpande syfte. Varför det? Elmo är sin egen. Lyssna bara. Unbreakable är ett lika viktigt soundtrack för fjortisar som sliter med plågoandarna, världen och sig själva - rätten att gå sin egen väg - som en gång The Arks It takes a fool to remain sane. Eller för all del, Broder Daniels Shoreline. Det är stort. Jag önskar att Elmo hade sjungit för mig när jag var fjorton och iakttog min missförstådda finniga fula fejja i flickrummets spegelvägg. Då hade nog sorgen fått ge vika för trotset.

Jag brukar störa mig på folk som talar om "debattören och PROVOKATÖREN Michael Moore". Alla ska liksom poängtera att den där mannen, han ska alltid måla allt i svart och vitt. På det sättet talar de om att de själva är mycket mer sakliga, svala, sanna. Well, jag gillar passion bättre än ängslan. Samhällskritik som underhållning är Michael Moores paradgren. Det kräver spets.

I Sicko ligger spetsen i ämnet självt. I USA finansierar människor sin egen sjukvård genom att köpa försäkringar hos privata vårdbolag. Sedan när människorna blir sjuka nekar vårdbolagen dem vård, operationer och mediciner. Det ingick inte i vinstkalkylen att folk verkligen skulle behöva hjälp.

En bebis som dör av feberkramper därför att vårdbolaget inte godkänner behandling på det sjukhus som mamman lyckas ta lillflickan till. Mamman borde ha tagit egen bil istället för ambulans, säger vårdbolagsbödlarna. Moores skräckexempel är onekligen effektiva, och alldeles sanna.

Fast sedan alltså. Är jag beredd att hålla med dem som talar om PROVOKATÖREN Michael Moore. Fonden för skadade hjälparbetare efter 11 september vägrar hjälpa tre hjältar att få vård för deras lungproblem. Moore talar då om att fångarna, terroristerna, på Guantanamo får all förstklassig vård de vill ha. Det är populism i samma stil som det svenska exemplet "varför är fängelsematen bättre än skolmaten?"

Michael Moore sätter hjälparbetarna i en båt och styr den mot Guantanamo. De släpps förstås inte in till vården, trots att Moore ropar sitt ärende i megafon. Då styr han skutan mot Kuba. Där tas hjälparbetarna emot som de hjältar de är. Får förstklassig behandling och billiga mediciner, en varm hand på axeln och lättare att andas.

Jag gråter som ett barn i biofåtöljen. Där räddades ett människoliv, och ett till, och ett till. Vad kan vara viktigare?

Fast vänta. Får vanliga kubaner samma vård? Tidigare i dokumentären har Moore visat en rankning av sjukvården i världen. USA hamnar på plats 37, Kuba på plats 39. Michael Moores skönmålning av den kubanska sjukvården är så klart en drömlik propagandavinst för den kubanska diktaturen. Inte konstigt att läkarna plötsligt står uppradade.

Är det verkligen för mycket begärt att kräva demokrati OCH välfärd på samma gång? Nej. Särskilt inte som Moore i alla andra fall beskriver generell välfärd som en direkt konsekvens av demokrati. Ett samhälle där människor tar ansvar för varandra kräver människor som vågar kräva sin rätt. Regeringen ska vara rädd för folket, istället för tvärtom.

Det hade räckt så himla bra med Moores skildringar av det amerikanska sjukvårdssystemets oerhörda cynism. Det hade räckt så himla bra med brittiska labourmannen Tony Benn som tittar in i Moores kamera och säger "Om samhället har råd att betala människor för att döda, har samhället naturligtvis råd att betala människor för att vårda."

Oh yeah.

Michael Moore använder det fria ordet på ett alldeles strålande sätt, för att sprida sitt budskap över världen. Men han lyfter inte ett finger för att försvara kubanernas fria ord, i form av mänskliga rättigheter och demokrati.

Det gör mig Sicko.

Jag är bjuden på förhandvisning av Michael Moores SICKO ikväll. Efteråt blir det inte Bindefeld-party. Utan paneldebatt med socialminister Göran Hägglund (kd). Rena rama drömmen för en ledarskribent. Tack Fokus.

Alla läsare som mejlar (och de är många) håller med mig om fusket. Jag har under mina tio år som ledarskribent aldrig varit med om nåt liknande. En av mina gamla chefer gav mig två förhållningsregler:
1) Du kan aldrig underskatta dina läsare nog mycket
2) Skaffa dig en stor papperskorg
Det var roligt sagt men han hade fel.

Jag köpte en ny parfym i dag, Covet.  Alla som luktar på mig regelbundet förstår hur radikalt det är. Senast jag bytte parfym var 2005. Nu kan det i och för sig bli så att jag har kvar min gamla på dagen och tar min nya på natten, jag har inte bestämt mig än.

/Åsa, vanemänska

skriver jag i dag.