Åsa Petersen 2.0

Hon sa åt honom att han själv skulle gå ut och ta reda på ett ris åt henne. Den lille pojken gick och var länge borta. Till sist kom han gråtande tillbaka och sa: "Jag hittade inget ris, men här har du en sten som du kan kasta på mej." Då började mamman också gråta, för hon såg plötsligt alltihop med barnets ögon.

Ur Astrid Lindgrens tal vid mottagandet av Tyska Bokhandelns Fredspris den 22 oktober 1978

...vilka fina tjejer det finns i Luleå.

Nja, det är väl inte särskilt svårt. Det är väl bara att tycka till.

Bo Östman, ledarskribent på moderata Norrbottens-Kuriren, svarar på frågan "Vad är det svåraste i ditt jobb?"

En sista gång
stryker jag morfar över kinden
viskar Jag älskar dig!

Jag vet inte om jag nånsin
sa det så han hörde

Gomorron. Två texter att skriva idag. Nu blir det jobb ända in i kaklet.

25 grader varmt i Stockholm i dag. Det känns konstigt på nåt sätt. Som om värmen, solen och det blå inte riktigt är på riktigt. Hemma i lägenheten är det kvavt, jag öppnar fönstret ut mot gatan och möts av lönnens grenar. De har bara knoppats än så länge. Då förstår jag. Det är en sommar som lider brist på grönt, en sommar utan doft.

Isen har gått under Bergnäsbron. Älven glittrar.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?
Att också själen skulle ha ett knappkommando när den har hängt sig och behöver startas om.

Det finns flera anledningar att gråta i dag. Här är en av dem:

Jag har bara en episod kvar att se av Vita huset, sen är det slut. För evigt.

Tisdagen den 9 januari på kvällen, över en öl på Kvarnen, sa Torbjörn:

Vet du vad du ska göra? Du ska låna Vita huset av mig. Jag har alla säsongerna på dvd.

Femton veckor och sju säsonger senare vet jag inte hur jag ska klara mig utan de där förbaskade dvd:erna. Som morning show, som godnattsaga, som "Jag ska bara koppla av en stund, sen så".

Jag ångrar att jag ägnade så mycket tid åt att längta efter Donnas och Joshuas hångel. Deras kärlek verkar inte vara så speciell när allt kommer kring. Jag borde nog ha ägnat större uppmärksamhet åt, säg, Danny och Claudia Jean.

Den egentliga handlingen rör politik och maktspel, jag vet. Om det kan jag bara säga att jag skulle vilja pussa Aaron Sorkin mitt på munnen. Han vågar skildra politiken och människorna fula och vackra på samma gång.

Med ett stort klappande demokrathjärta, dessutom. Sorkin har nog gjort mer skada för den kristna högern än nån annan amerikansk liberal nånsin. En mer förförande apell för gay marriage och andra frihetliga läckerheter får man leta efter.

Danny till CJ:
I want us to talk because I like the sound of your voice

Let your body decide
where you want to go
high or low
fast or slow






Ola till publiken: Nu sjunger vi den här låten så högt att taket lyfter!
Ullis till Åsa: Vet du, jag känner mig helt lycklig!

(Foto Ullis)

Pappa och mamma på ett fik i Luleå i vintras.

Donna och Josh kysstes! De kysstes! Och vilken underbar kyss!

Mitt schema hittills i helgen:

Fredag 20-01: Tvättstuga, Vita huset
Lördag 01-11: Sov
Lördag 11-13: Frukost, Vita huset
Lördag 13-17: Sov
Lördag 17-18: Tidningar på café
Lördag 18-22: Städade
Lördag 22-02: Middag, Vita huset
Söndag 02-10: Sov
Söndag 10-12: Frukost, läste, Vita huset

Det måste sluta nu. Nu måste det faktiskt sluta. Men sluta då!

Come closer, Cara Cara Mia, Cara Cara Mia, love is all we need, I swear I'm never gonna leave you, Cara Cara Mia, you're the one for me!

sjunger det i huvudet sedan kl 8 i morse.

Orden är slut. Jag återkommer.

Jag är en dålig feminist.
Kolla min blogg den senaste veckan.
Jag har bara publicerat bilder på olika snubbar.

Han är fin till och med här.

(Bilden snodd från Reuters, förlåt)

Kan man på en representationsmiddag med en diplomat kommentera mineralvattnet med orden

Jag gillar när det smakar lite mer toastolsvatten

Uppenbarligen. Om man fann varandra redan vid fördrinken.

Det finns verkligen människor som trampar samma mark, tänker liknande tankar, som jag ännu inte träffat och känt men som kommer att bli mina personliga vänner. Livet bjuder ständigt på nya relationer. Sånt är livet och det är underbart.

Auch. Nu ska jag för första gången på länge gå in på min internetbank och kolla hur det står till med mitt konto. Ju längre jag skjuter upp det desto mer ångest får jag, vilket leder till att jag skjuter upp det lite till. Om jag inte var maniskt rädd för att betala räkningar för sent (och få betalningsanmärkningar, vilket jag tror är det samma som att snart kastas ut i hemlöshet) hade jag garanterat blivit en räkningsfobiker som gömt dem i byrålådan, under sängen, bakom elementet, i tvättkorgen, bland cd-skivorna.

And this is Christian eating a hamburger.

Mackan i Vitan i lördags.

Är det inte lite roligt att jag två ggr har sett Markoolios nya skiva och båda gångerna trott att den heter Värsta flatan? (Rätt svar är Värsta plattan.)

Helgen i korthet:

Vita Bergen-brygga vid Hornstull-uteservering på Medis-Marie Leaveau-Djurgården-Långholmen-uteservering på Bergsunds strand.

Jag vet inte om jag håller med den där tjejen som i natt tittade på mig och sa Alltså, du är ju himla söt men himla tråkig.

Jag känner mig bara alldeles solbränd och ledig och lycklig.

Jag har glömt att berätta en sak. Cleo kallas inte längre Klamydiagrottan utan Gonorrégrottan. Det berättade en sjuksköterska för mig när vi träffades på Cleotoaletten i söndags.

Skydda er, barn, skydda er.

Inom loppet av ett dygn har tre personer sett ut som levande frågetecken när jag kommit fram och hälsat. De är inga ytliga bekanta. Den första har varit med om en av mitt livs värsta kvällar: Jag fräste Don't petronize me! åt min dåvarande pojkvän och svepte en whisky på stående fot. Den andra har jag firat midsommar i skärgården med och blandat ingefäradrinkar till. Den tredje bjöd mig på två fester förra månaden. En av dessa personer lyckades hålla masken i tio minuter på Konsum. Det var först när vi skulle skiljas och han sa Sköt om er! som jag förstod att han verkligen inte hade en aning om vem jag var.

Jag lyssnar på reklamradio
- när jag städar
- när jag är på skönhetssalongen
Det är som om jag kompenserar nåt tråkigt med nåt ännu tråkigare.

Pappa sa att vårt fönster var som lucka 24 i en adventskalender. Han drömde om att folk gick förbi huset, tittade upp mot lägenheten och tänkte att där måste det bo ett duktigt fruntimmer.
- Jävlar vad förvånade dom blev, kärringarna, om dom fick höra att här bor inget fruntimmer, här bor härdarmästare Leif Andersson!

Jag håller Åsa Linderborgs roman om uppväxten med en ensamstående, alkoholiserad arbetarpappa i handen. Jävlar vad jag längtar hem så jag kan läsa Mig äger ingen från pärm till pärm.

Åsa, Sofia, Petra, Anna, Ann (i söndags natt)

Vem behöver Stureplan när man kan vimla på Cleo? Ja, inte jag i alla fall.

Jag är en galen person som inte sparar på nåt, bara samlar alla papper i stora ångesthögar tills jag en dag slänger allt som jag inte blir direkt sentimental av.

Nu ska jag hämta ut fem biljetter till Ålandskryss med Birka Princess. Det är sant. I maj blir det ett dygn på sjön med lyxiga hytter, stora buffeer och spa-behandlingar. Jag vägrar att gå med på att det är så sunkigt som alla säger. Det är ju underbart, alldeles underbart ju!

Min Vita huset-dealer svek mig. Han hade lånat ut säsong 6 till en kompis i SKÅNE. Men skam den som ger sig. Fina Cina i Luleå skickade med mig både säsong 6 och 7 när jag återvände till Stockholm. Så ikväll blir det äntligen hemmakväll med CJ och de andra.

Vad är det med gubbar på Arlanda Express? Varför har de rätten att först tränga sig och sen skälla ut en för att man ändå lyckades hitta en sittplats? Att du har grå slips och jag har hallonröd kappa betyder inte att du är viktigare än jag. Det betyder bara att jag är snyggare.

I dag har jag cyklat på den första barmarken i vårsolen med 4-åriga Alma bakpå.

Guldherrarna anländer till Kallax:

Matchhjälten John Rosendahl med sin mormor


Andrew Mitchell är hur liten och söt och skicklig som helst


Coachen David Visschers barn med pappas buckla och blommor

Jag visste väl att jag kände igen Ditt hjärta är en stjärna, den underbara titeln på MABD:s senaste album. I Anns bokhylla står Jonas Gardells Ett ufo gör entré från 2001. I den har jag skrivit:

Så att jag kan hitta hem:
Ditt hjärta är en stjärna
som lyser i min hjärna.

Lukas Moodysson

Och jag som hade finaste klänningen redan i går.

Ann och Richard


Annica och jag

Här sitter vi på O'Learys och ser Plannja basket förlora mot 08 Stockholm i den tredje SM-finalen. Två poäng till och Luleå hade exploderat i guldglädje. Det jobbiga var att SVT 24 tvingade oss att se matchen med en timmes fördröjning. De bestämde sig för att det var viktigare att sända kvartsfinalen i Davis Cup. Men hallå! Richard ringde till SVT 24 och bad att få tala med chefen, det fick han. Folk kom fram och bad mig skriva i tidningen, ringa ett samtal, gör vad som helst. Till slut kom en journalist från Norrbottens-Kuriren och frågade Annica och mig: Är ni arga? Det var vi så klart. Jag tänker vara Luleå lojal tills jag dör. Fast jag ärligt inte visste att det går fyra perioder på en basketmatch, tills Annica talade om det. De kallas quarters.

Cina


Ann


Annica


Elisa


Linn

Jag har en vän som avslutar sina mejl så här:

TJONG!
eller
TJING!
eller
TJINGELITJONG!

Han är för härlig.

Någon man har känt hela sitt liv får se en bild där man är utgråten, nysnuten men fortfarande vid liv och säger
Det är den vackraste bild på dig jag nånsin har sett.
Vad är det om inte kärlek?

Du gillar ju inte egentligen när man kallar dig Ullis, Ulrika, men jag får göra det för jag har alltid gjort det. I dag ska vi fira din födelsedag med lunch i solen i Kungsan. Vi ska hämta hamburgare från Max för vi är från Lule. Du ska få en fin present och jag har på mig toppen med bandet i midjan du gav mig förra helgen, den är ännu finare än på galgen. Kram.

Två saker är viktiga här i livet. Det ena är abstrakt och det andra är konkret. Det konkreta är böcker och det abstrakta är längtan.

Sven-Edvin Salje


(tack pappa genom Svante)