Jag har en ny blogg!
Den kan du läsa här.
How I met Maria Ferm
Maria och jag på pridegungan.
Det var stödgala för Normal förlag på Strand i Hornstull. Jag sålde lotter med stor framgång. Elisabet Qvarford kom fram och sa att det var någon jag borde träffa: Maria. Hon satt i en soffa och var förtjusande. Jag hade hört mycket om Maria innan, via mina vänner Anders Wallner och Anna Söderström, så det kändes redan som om vi kände varandra. Komplimangerna bara haglade.
Nästa dag blev vi vänner på Facebook. Jag tror att det var jag som addade henne.
Fast det var en annan kväll som jag verkligen lärde känna Maria: torsdagen i parken på årets Stockholm Pride. Miljöpartiet hade byggt en lekplats vid sitt tält. Där fanns en dubbelgunga. Jag blev lycklig vid blotta åsynen av gungan - och Maria gjorde mig sällskap på den. Vi gungade och pratade. Bland annat var vi helt överens om att en könsneutral äktenskapslag inte räcker. Det borde bli en samlevnadsbalk.
Efter en stund började det knaka oroväckande i gungställningen. Vi hade nog gungat lite för högt och lite för länge - några barn är vi ju inte heller. Men jag var lycklig som ett barn när jag vinglade därifrån, gungsjuk.
Grattis på 24-årsdagen, fina Maria!
(Jag är en av 24 som i dag bloggar om hur vi träffade Maria Ferm. Börja läs hos Anders Wallner.)
Inte så lätt alla gånger
Ni vill att jag ska blogga.
Det skulle jag gärna göra om jag kunde!
Men jag har bloggstockning.
Pussar och kärlek
/Åsa er bloggpausdrottning
Det skulle jag gärna göra om jag kunde!
Men jag har bloggstockning.
Pussar och kärlek
/Åsa er bloggpausdrottning
Strålande
Alejandro Fuentes Bergström regerar. Han kan hjälpa oss att läsa det finstilta i moderaternas Sverigekontrakt.
Ny video: Die alive
Dagens viktigaste händelse: Elmo släpper videon till första singeln från nya skivan.
Dagens bästa läsning: Magnus om offentlighetens ensamhet: Jag är jag, även mitt offentliga jag.
Word.
Låt stå
Jag besökte BD Pop i går. På deras whiteboard finns receptet för en bra låt, signerat Magnus Ekelund.
Vilka kloka pojkar jag känner
Åsa: Jag blir så patetisk när jag är olycklig.
Mikael: Det ska man vara. Det är när man kan hantera sin olycka bra som man ska börja oroa sig.
Mikael: Det ska man vara. Det är när man kan hantera sin olycka bra som man ska börja oroa sig.
Minne från idag
Vi går förbi affären med bröllopsklänningar på slutet av Storgatan.
Åsa: Hur fan överlever dom?
Magnus: Det finns så mycket lycka som inte vi vet något om.
Magnus
Foto: Mikael Yvesand
Jag gillar Magnus. Nyss hände detta:
Åsa: Ska jag komma till studion?
Magnus: Joj för fan. Om jag gör så här, att jag duschar och groomar mig...
Åsa: Hahahah
Magnus: Va!?
Åsa: Du är ingen som groomar dig!
Magnus: Nähä. Men jag ringer sen.
Efterlysning
Såg ni Rapport i tisdags? Skönast i hela bröllopsyran vad det socialdemokratiska kommunalrådet i Ockelbo, som hade en mössa med en röd skoter broderad på. Han stod och trampade i snömörkret i sin skotermössa, lugn som en filbunke. Såg ni det? Om jag ändå hade en bild jag kunde visa.
Pustar ut i Luleå
Vi störtade inte. Jag lever fortfarande. Maken till lugn flygning får man leta efter. Nu är jag hemma hos mamma och pappa med det sedvanliga krypet i kroppen: En hel härlig helg i Luleå. Vad ska jag göra? Hinner jag träffa alla? Det kan nog kallas vardagslyx.
För övrigt är Lulegaten på Arlanda en speciell upplevelse. Alltid minst två personer som jag känner igen. Ofta har vi gått i samma skola, ofta är det nån cool hockey- eller fotbollskille. Vi noterar varandra, men vi hälsar inte. Det har vi ju aldrig gjort.
Småstadsdilemma.
För övrigt är Lulegaten på Arlanda en speciell upplevelse. Alltid minst två personer som jag känner igen. Ofta har vi gått i samma skola, ofta är det nån cool hockey- eller fotbollskille. Vi noterar varandra, men vi hälsar inte. Det har vi ju aldrig gjort.
Småstadsdilemma.
We got to have equal rights for everyone!
Sean Penn tar emot sin Oscar för rollen som Harvey Milk. Och läxar upp dem som röstat för att förbjuda gaymarriage: Era barnbarn kommer att skämmas.
Usch
Jag drömmer återkommande att jag sitter i flygplan som störtar. Det är samma sak varje gång. Precis när vi ska landa händer det något, planet tvingas gå brant uppåt, sedan voltar vi och störtar rakt ner.
Det är creepy.
Jag vaknar till nyheten att ett plan störtat vid Schiphol. Och imorrn ska jag flyga till Luleå.
Det är creepy.
Jag vaknar till nyheten att ett plan störtat vid Schiphol. Och imorrn ska jag flyga till Luleå.
Gomorron
Shit, jag är förlovningsbakis.
Det var kvällstidningsadrenalinet som satte in.
Vid sjutiden på kvällen var jag matt och yr som i feber.
Med en fråga i huvudet:
Kunde de inte ha pussats på presskonferensen?
Det hade blivit bra bilder, det.
Det var kvällstidningsadrenalinet som satte in.
Vid sjutiden på kvällen var jag matt och yr som i feber.
Med en fråga i huvudet:
Kunde de inte ha pussats på presskonferensen?
Det hade blivit bra bilder, det.
Bultande hjärtan
Ok. Jag kan inte bestämma mig.
Å ena sidan mitt bankande republikanska hjärta.
Å andra sidan Victoria. Hur lycklig kan en människa se ut? Jag får gåshud.
Jag får säga som Anette Kullenberg till TT:
”Jag vill önska det blivande fästfolket lycka till. Men samtidigt kan jag säga att det är en sorgens dag för oss republikaner. Det innebär att ett demokratiskt statsskick inte kommer att kunna genomföras under vare sig min eller din livstid.”
