ärlighet fredag kväll
Från ingenstans kommer det:
"Åsa, är du ledsen?"
"Nej?"
"Du har liksom gått runt och sett nedstämd, tveksam, ut hela dan."
Visst fan är jag ledsen. Men det är inget jag tänker på. Just nu är ledsenheten djupt nerbäddad i mitt system, knappt kännbar under lager av måsten. Måste fixa. Måste dona. Måste ordna. Måste JOBBA. Sen äta. Sen sova. Livet går ju vidare, ni vet. Det funkar inte att lägga sig ner. Ledsenhet är lättare att handskas med om man står upp.
Fast alltid är det nån som ser. Nån man trodde var så gott som blind.
"Åsa, är du ledsen?"
"Nej?"
"Du har liksom gått runt och sett nedstämd, tveksam, ut hela dan."
Visst fan är jag ledsen. Men det är inget jag tänker på. Just nu är ledsenheten djupt nerbäddad i mitt system, knappt kännbar under lager av måsten. Måste fixa. Måste dona. Måste ordna. Måste JOBBA. Sen äta. Sen sova. Livet går ju vidare, ni vet. Det funkar inte att lägga sig ner. Ledsenhet är lättare att handskas med om man står upp.
Fast alltid är det nån som ser. Nån man trodde var så gott som blind.
Kommentarer
Trackback