Efter år av undran
Tja! Helst med en punkt efter. Tja.
Resonerar dom typ så här: Det låter töntigt att säga Hej! Det är lite coolt att säga Tjena! men ändå för entusiastiskt. Så jag säger Tja.
Jag ska berätta en sak: Tja är inget sätt att hälsa. Det är ett sätt att uttrycka tvekan:
Killen: Är du hungrig?
Åsa: Tja, lite kanske.
Ännu värre är det som avskedsfras:
Åsa: Puss.
Killen: Tja.
Usch & fy, det är nästan lika illa som att nästan lyckas boka in en ölkväll.
Jag skäms å mänsklighetens vägnar.
"Tja" är stockholmska. Det är därför det är så töntigt. :o)
asom söderkis vill jag nog försvara "dom" som använder "tja"...........
Tjänare, tjena och tja
Fråga: Hur förhåller det sig med hälsningsorden "tjena" och "tja"? Kan de komma från frasen "Din ödmjuke tjänare"?
DN/Kultur
Här svarar DN:s språkvårdare Catharina Grünbaum på ett urval av läsarnas frågor om språket i DN.
Fråga: Hur förhåller det sig med hälsningsorden "tjena" och "tja"? Kan de komma från frasen "Din ödmjuke tjänare"?
Svar: Jo, visst har vi här en snygg räcka här från den gamla hälsningsfrasen "mjuka tjänare" - vilket man säger sig vara inför den man hälsar på - över det enkla "tjänare", som i stockholmskan uttalas "tjeeenare" och där också har förkortats till "tjena", och till sist till "tja".
kapten haddock
Kära kapten, nu tror jag minsann du har googlat igen :-) Ses ikväll.