Åsa Petersen 2.0

Någon påminde mig om min besinningslösa kärlek till New York.

-----

Manhattan den 3 mars 2004

Hej där hemma

Idag är det "super tuesday" i USA. I korsningen utanför mitt hotell står en man i John Kerry-keps och delar ut John Kerry-broschyrer. På TV-nyheterna diskuteras "gay marriage". Konservativa snubbar talar om "värden vi måste föra vidare till våra barn". Det är inte människovärdet de talar om.

Jag kom till New York i lördags. Skulle gå från Empire State till Time Square (sjukt häftigt ställe!) men gick åt fel håll på Broadway och stod plötsligt vid Ground Zero (eller plötsligt och plötsligt, vi hade gått ett bra tag). Det var en överväldigande upplevelse. 11 september kändes som igår - känslan av omedelbar fara och sorg kom tillbaka.

I söndags stod jag och väntade på mitt sällskap på Fifth Avenue. Världen drabbade mig. Har nog aldrig känt mig så liten i ett så stort sammanhang. New York är ju inte i första hand USA, utan hela världen samlad på ett och samma ställe. Det är så coolt. Det är, som jag skrev tidigare, överväldigande.

FN-huset innebär dålig hy (man konfererar i salar under jord med typ ingen luftkonditionering). Men också här är världen samlad. Afrikanska kvinnor med underbara håruppsättningar och färgstarka, strålande klänningar kommer in i salen och en stackars blond svenska i svart kavaj bleknar tills knappt konturerna syns. Folk pratar, pratar, pratar men de lyssnar på varandra också.

Ikväll har jag ledigt. Tänkte sätta mig i nån bar och ta en Cosmopolitan (mest för Carrie Bradshaws skull). Eller shop 'til I drop. Eller, om jag känner för att vara lite seriös, gå på museum. Vid närmare eftertanke blir det nog drinken - jag är oförbätterlig plus att jag har sjukt ont i benhinnorna efter alla promenader.

From New York with love,
Åsa
(som ni märker har jag absolut ingen distans till det här stället)