Klamp klamp klamp klamp
Jag skriver ofta om Ullis här. Nu ska jag berätta hur jag vet att vi är bästisar:
Jag satt på toa på Kvarnen i fredags. Trots att det var stökigt och sorligt och allt det där som hör till en utekväll hörde jag Ullis steg redan när hon var på väg nerför trappen till källaren.
Kommentarer
Trackback