Åsa Petersen 2.0

Marianne Höök.

Jag missade förra årets bästa bok. Jag har läst den först nu.

Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet - Annette Kullenbergs strålande biografi över journalisten, stilisten och modeikonen Marianne Höök. Som levde hela livet i den förlamande skuggan av sin ensamma, onämnbara barndom. Som tog sitt liv 1970, 51 år gammal. Hon klädde sig för att räknas, älskade för att glömma och skrev för att överleva. Korta, vackra, radikala saker som bränner till ännu 2009. Marianne Höök sätter ord på det allra svåraste:

"Det är övergångarna som är så svåra i livet. När jag blev fri från Håkan trodde jag att jag skulle bli fri från det gamla, bundna och bli en riktig människa, men innerst inne litade jag inte på att jag kunde klara mig själv och så hamnade jag i en halvdan situation. Jag kan fortfarande inte gå, jag bärs. Kraften i mig går åt till de inre konflikterna. Det blir inget över till livet."

Nu måste jag läsa Får man vara lite tilltalande i det här samhället? - antologin med Marianne Hööks texter, även den sammanställd av Annette Kullenberg.