Torsdag kväll, kalla mig Kakan
Jag tänker att Hit Me! med The Sounds är en sjukt bra låt. Ibland behöver man verkligen bli träffad. Inte för att livet är så jävla händelselöst. Mer för att livet är så jäkla stökigt att man behöver en smäll som skakar allt på plats igen.
Jag längtar efter helgen. Jag ska läsa böcker. Otrogen på öppen gata av Belinda Olsson och I närheten av solen av Hanna Wallsten. Kan de konkurrera med Alexandra Pascalidous Taxi och Mara Lees Ladies som redan tagit mig med höststorm?
Jag tänker på borgarbudgeten. Den är PROVOCERANDE orättvis. Mer om det inom en snar framtid på en ledarsida nära dig.
Alltså man får en dotter som heter Karin. Du vet, du har träffat henne tror jag. Hon är cool hela vägen och har alltid varit det. När hon var åtta-nio nåt sånt döpte hon om sig till Kakan.
Det har hon glömt nu.
Alla hennes vänner kallar henne för Kit. Lärarna kallar henne för Kit. Men av oss kallas hon Karin. eller Kakan.
Men hon avskyr det!
En av hennes kompisar,som också heter Karin (men kallas nåt helt annat förstås): Stackars dig som kallas Kakan! säger hon.
Varför döpte ni inte mig till Tove istället, sa hon anklagande en dag.
Ja, vad svarar man? Man hade ju tänkt döpa henne till just Tove. Björn och Tove, syskon, Coolt.
Men ut kom en envis, ruskigt envis, cool krabat som hette Karin.
Och kallas för Kakan.
Utom vissa dagar då vi förkortar det till Kax.
Sköt om dig. Låt livet vara varsamt med dig ;)
ER