(O)lyckan
Maryam skriver fint om sin lycka:
Att skråla "Stockholm vaknar långsamt på droger och på sorg" när jag kör bil den där mörkaste decemberdagen.
Jag har tänkt sedan jag skrev om lyckan. I min text - och i Maryams citat - är det tydligt att lyckan och olyckan behöver varandra. Lyckan måste liksom ta spjärn mot olyckan för att växa till sig.
En sak är jag riktigt rädd för: Att bli blank, inte längre känna. Ingen smärta och inga tårar. Inget leende som kan spricka fram ur sorgen.
Att skråla "Stockholm vaknar långsamt på droger och på sorg" när jag kör bil den där mörkaste decemberdagen.
Jag har tänkt sedan jag skrev om lyckan. I min text - och i Maryams citat - är det tydligt att lyckan och olyckan behöver varandra. Lyckan måste liksom ta spjärn mot olyckan för att växa till sig.
En sak är jag riktigt rädd för: Att bli blank, inte längre känna. Ingen smärta och inga tårar. Inget leende som kan spricka fram ur sorgen.
Kommentarer
Trackback