Fy fan vad du är bra!

Jag älskar den här killen. Älskar älskar älskar! Jag älskar även Peter Jidhe som gav honom guldbiljetten. Det var säkert bestämt av produktionen, men ändå.

Som stammare, med problem med min stamning, vet jag hur det är att vara så där nervös. Man tror man ska gå upp i atomer. Man darrar och bultar och svettas. Man kortsluts, förlamas och skäms.

Då är det inte mer än mänskligt att man undviker situationerna som utlöser nervositeten. Att man, bokstavligen, går och gömmer sig. Den här killen gjorde inte det. Han besegrade kanske inte skräcken, men han vågade visa den.

Och sjöng bra.

En guldbiljett räcker inte. Han borde få guldmedalj.

Kommentarer
Postat av: Marielle

Grattis på namnsdagen, Åsa! :-)

Postat av: John

En man kan visa sina svagheter, men han får aldrig aldrig aldrig erkänna dem. Det är den kodex som måste följas. Alltid.

2008-09-16 @ 12:48:35
Postat av: mammis

tack för de fina orden du skrev om min grabb Andreas Larsson. det är sån feedback som stärker självförtroendet.

2008-09-16 @ 22:17:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback