Åsa Petersen 2.0

Läs min krönika om skolan i Finland. Där resultaten är höga men eleverna inte trivs.

Titta vilket fint halsband jag köpte idag. Direktimporterat från Amerika. Endast 65 kr på Söderklenoden. Skynda fynda!

Vicktoria frågar hur det var på Kentspelningen?

Det var skitmysigt. För min kille var med och jag har aldrig gått på konsert med nån jag varit så kär i förut. Andra bra saker var:

Ljusshowen - jag gillar laserstrålar
Jocke Bergs humör - han log hela tiden och skojade med publiken: "Vad står det på din banderoll? KENT ROCKAR? Ja, det gör vi ju."
Tillbaka till samtiden - senaste plattan växte live
TV-skärmen - filmerna till låtarna blev historier i sig
Extranumren - först 747 och sen "Mannen med hatten (12 år senare)". Man kan inte annat än älska en konsert som slutar med crescendot "Vi ska alla en gång dö, vi ska alla en gång dö, vi ska alla en gång dö"

Jag har ju glömt att fråga Helle: Vad är lycka för dig? Nu när vi andra svarar måste du också göra det!

Elmo på gymnasiet.

Jag fortsätter att göra reklam för Elmos blogg här i min blogg. Vissa morgnar vaknar man och Elmo har skrivit 25 (!) nya inlägg. Elmo har nämligen hittat sin gymnasiekompis Mikaels skunkdagbok och publicerar valda godbitar. Detta måste allvarligt vara det roligaste jag läst på länge.

Åh vad jag önskar att jag själv hade gått i gymnasiet under Skunkeran. Jag hade lugnt haft en dagbok där. Men jag är tyvärr så gammal att jag inte ens använde internet under mina första år som ledarskribent på Piteå-Tidningen. Jag började i och för sig jobba där som väldigt ung.

Usch, nu känner jag att det här inlägget urartar i åldersnoja så nu slutar jag.

Snacka om att Efva Attling hade lyckats med sin produktplacering när Mona Sahlin och Filippa Reinfeldt möttes i Agenda ikväll. Mona har länge burit Efvas smycken. Ikväll hade hon halsbandet "Carpe Diem". Filippa kontrade med halsbandet "Homo Sapiens", som Mona bar för flera år sedan.

Själv har jag naturligtvis burit båda.

Hampus Eurenius - countrystjärnan, mästerkocken och globetrottern - har börjat blogga! Följ hans äventyr här.

Alexandra Pascalidou om lycka:
Lyckan varierar för mig. Den är som en daglig börsnotering. För mig, just idag, är lycka när jag i gryningen passerar den somalisksvenska spärrvakten som spricker upp i ett leende och önskar mig lycka till med bebisen!



Mió Evanne om lycka:
Lycka är att se sina barn växa upp och bli hederliga människor. Att se sig själv gå vidare en smula, på gott och ont. Att märka att GUD VAD DE ÄR TRYGGA i sitt självförtroende, sin sexualitet sin tro eller ateism.



Elmo om lycka:
Jag har bättre koll på olycka har det visat sig. Haha. Helvete. Men jag är bara tjugoett.

Ullis och jag på spelning

Ullis gav mig den bästa födelsedagspresenten. Kent i Västerås ikväll. Hon och jag har en stolt konserthistoria ihop. Bäst var Kent på Storängsbotten 2005, Robyn på Nalen 2006 och The Ark på Debaser Medis 2007.

Vet ni att Ullis kan schlagerdansa precis som Ola? Hon gör det underbart.

Jag har hissat och dissat Kent hårt genom åren. Mest hissat. Jag minns en majdag 1996. Jag låg på gräsmattan utanför elevhemmet på Brunnsvik och hörde Kräm för första gången. Jag var 19 år och livet började.

Maryam skriver fint om sin lycka:

Att skråla "Stockholm vaknar långsamt på droger och på sorg" när jag kör bil den där mörkaste decemberdagen.

Jag har tänkt sedan jag skrev om lyckan. I min text - och i Maryams citat - är det tydligt att lyckan och olyckan behöver varandra. Lyckan måste liksom ta spjärn mot olyckan för att växa till sig.

En sak är jag riktigt rädd för: Att bli blank, inte längre känna. Ingen smärta och inga tårar. Inget leende som kan spricka fram ur sorgen.

Nu kan du köpa min bok Bortom normen 2.0 för endast 47 kr hos Normal förlag. Skynda fynda!

Läs min första rapport från Helsingfors. Om kvinnorna som vill bli partiledare för socialdemokraterna.

Katrine Kielos skriver intressant i sitt förord till Marguerite Duras Dödssjukdomen:

"Det faktum att kvinnan är öppen och sårbar gör att hon kan vinna på walkover. Triumfera över mannen till och med i det ögonblick då hon sover och han funderar på att döda henne. Han dödar henne inte. Genom att acceptera bräckligheten har hon till skillnad från honom hittat en position från vilken hon kan börja leva. Han gör aldrig det. Han kan inte tolka sin egen mänsklighet som annat än impotens. Alltså flyr han från liv och från kärlek. Han har dödssjukdomen."

Detta kan naturligtvis översättas till fler relationer än den straighta och behöver inte bero på kön, tänker jag.

Vad är lycka för dig? undrar Helle i sin blogg.

Lycka för mig är stora saker.

Som att stamma mig igenom fyra intervjuer på en enda förmiddag, två av dem med tolk, och märka att den jag intervjuar ändå lyssnar. Håller ögonkontakt. Väntar ut min stamning. Reflekterar över mina frågor, anstränger sig för att svara, utan att bry sig om hur frågorna ställs.

Som att vara nära att falla i stora ångesthålet - jag duger inte, jag kan intet, ingen kan tycka om mig - men i sista stund vara förmögen att skaka av mig det mörka. Kunna mota olyckan i grind med svart humor. Märka att jag tycker om mig själv även när jag gör bort mig, eller är nära att göra det.

Som att för första gången vara kär och trygg med kärleken. Förälskelsen hackar inte sönder min mage, bultar inte tungt över bröstet. Den bara finns där och gör mig skön. Tillåter mig att se honom klarare än mig själv.

Lycka för mig kan också vara små saker.

Att märka att apelsin är godare än godis. Att höra världens bästa låt på repeat ända in i evigheten. Att vardagslängta efter Ann, Annica och Petra. Att bära en ny klänning. Att få till världens bästa sms. Att lämna en text precis som jag ville att den skulle bli: att använda ilska konstruktivt i journalistik. Fast det här sista kanske inte är så smått, om jag tänker efter.

Nu har jag varit banal nog att försöka definiera min lycka. Nu vill jag höra vad som gör Elmo, Maryam, Mió och Alexandra lyckliga.

Det här är Helsingfors bästa restaurang, Karl Johan. Kvarterskrog på en liten bakgata mitt i city. Med en tomatrisotto och halstrad röding som smälter i munnen. Förlåt usel bildkvalitet, det är mycket mysigare i verkligheten.



Det här är Finlands bästa diplomat, Dan Ekholm. Pressråd på finska ambassaden i Stockholm. Egentligen TV-journalist. Han smälter i munnen hela han.